Det Vackraste Livet

Det är skön dimma idag. Det varma möter det kyliga och blir en dimma som är gråvit. Så härligt att läsa äldre konstkritik i tidskrifter från 1970-talet. Det var några som skrev så långt och nära just då. Inte så många ännu av kvinnor med konstteoretiska kunskaper om kvinnliga konstnärer. Men tiden går varmt vidare. Igår mötte jag några personer med ljust tänkande. De var i många olika åldrar så fint. De gav stort av sig själva. De gav stort till mig! Tack för allt detta jag emottagit! Nu är dimman ännu skönare och större! En Söndagsdimma!

O mon Dieu! Så mycket fakta och kunskaper Du ger oss Herman Lindqvist med Dina verk som detta viktiga verk av Dig: Jean Bernadotte, Mannen vi valde. Jag hör den på en hörbok från Bonnier Audio. Det är 14 CD som är oersättliga. Ingen skulle kunna skriva något sådant nära, mer än Du! Otroligt hur Du har kunnat gå så nära i researchen. Så många autentiska dokument Du har funnit, läst och här återgivit. Mon Dieu, så många länder och territorium som Napoleon och hans nära försökt utöka sitt land med. Vår Konung Karl XIV Johan var från samma land. De var nära varandra men sökte göra sig fria från varandra. Inte visste jag hur nära detta var förut. Inte visste jag att allting var så nära vårt land i historien. Om jag inte fått höra Dina fantastiska texter hade jag inte fått veta någonting om detta. Jag har också hört Din bok Madame de Pompadour, Intelligens Skönhet Makt. Den är lika stark och faktaspäckad. Fantastiskt hur Du har kunnat finna dessa viktiga fakta och kunskaper som ingen av oss här skulle kunnat vara utan. Tack Herman Lindqvist, för Din och de Dinas mycket stora arbete! Om jag så levde två liv skulle jag aldrig kunnat vara utan detta! Utan detta enormt vackra arbete skulle jag inte kunnat vara den jag är!

Jag mötte ett sådant vackert par, som jag talade med länge! Först när jag kom till Sandhammarens strand syntes inte havet alls. Det låg precis dolt under gråvit dimma. Först syntes bara mina fotspår närmast strandkanten där jag gick. Och vågorna rullade runt i varandra som gorån. En sådan vacker dimma det var, liksom från Dickens texter om David Copperfield när han hälsade på i en vacker bostad som låg på stranden, ett upp och nedvänt skepp en ömsint bostad. Så mötte jag dem och slog ut med händerna för att säga vilken skön dimma. Och vi började samtala. Så vackert vi samtalade och så vackra ord jag fick höra. Riktigt goda ord, de som är så viktiga att få höra.

Jag fick lära mig sticka igen. Med skönt ulligt töjbart garn tunt mini raggi från Järbo Garn AB. Naturfärgat är det eller gräddgult som jag kallar det så där gräddgult som grädden var förr i tiden. Det är samma färg som sultanen från Bagdad och sultanen från det Ottomanska riket och tsaren Rurik i det ryska riket beställde från Norden. Det var bara här uppe som fåren hade så fin ljus ull så att de kunde skapa tunna tunna ljusa strumpor och handstickade fingervantar tunna som siden. Sådant fantastiskt garn har Järbogarn. Det var Britt som lärde mig sticka igen. Tack för det! Först såg det svårt ut, sedan när jag höll stickorna själv i handen behövde jag bara kringelkroka baklänges som en skruvad saltomortal med de aviga maskorna. Med det räta maskorna behövde jag inte snirkla så stort. Vilken härlig gemenskap vi satt i, ett 15-tal riktigt vänliga öppna personer. Nu när jag stickar, tänker jag tillbaka på det och på mina tunna sockor och tunna fingervantar min egen fina mamma stickade till mig. Gräddgula så vackra. Kanske jag kan föra detta vidare om jag sätter mig vid stickningen emellan allt detta jag skriver. Tack för de goda bröden av vete, hösthallonen och de fina kakorna. Tack för de mörklila dahliorna med ihoprullade kronblad och de doftande vita rosorna!

Fantastiskt med e-mail. På några minuter fick jag flera brev och bilder. På några minuter skrev jag flera brev. Så nära allting blir till arbete och de närmaste! Ord går att kopiera. Ord går att skriva nya mycket mer tillförlitliga. Ord kan vara som blommor vid gråa stängda väggar. De öppnar upp och vet nya vägar. De ställer sig på ett helt annat sätt till det som till synes är stilla. Blommor och träd kan finna stigarna fortare än vi kan ana. Och färgen på blommorna kan starkt skapa en öppning. Vad vore vi utan ord och bild och blommor. Och så e-mail förstås, platt ingenting!

Fransk omelett blev det till lunch idag. Några kravägg och några skedar gott vatten spetsat och omrört med Mandelmanns goda örtsalt och Österlenkryddors: Österlensk kryddblandning. Så förstås rödlök och lite vitlök med varmrökt lax och mild Glimminge port salutost nedlagt och stekt i kravsmör så gudomligt! Ovanpå en grön början av små små skarpkrusiga salladsblad. Tag av den från värmen. Låt stå en stund. Värm sedan på igen. Den doftade gott. Den smakade riktigt gott. Såsom en riktig omelett skall få göra.

Vilken härlig sopplunch. Den gamla gården i Löderup var nästan fylld. Här har Karl XI sovit i ett rum. Men nu några århundraden senare kändes doften av soppa och värmen i salen. Vi sjöng och samtalade. Och samtalade igen. Flera personer var riktigt roliga att samtala med. Och bilderna på väggarna var mycket fina. Vänlighet och skratt hördes. Så fick jag förfrågan om att bli medlem i en spännande förening. Så klart jag säger ja! Helt uppfylld känner jag mig nu, inspirerad så att jag kan arbeta bra! Självklart att jag kommer tillbaka!

Det första askbladet ligger på min Globe-teaterbalkongs ljusbruna golv här. Ett riktigt grönt exemplar, med 6 parblad. Vindarna vindar stort i de stora träden nu. Därför har bladet säkert kommit hit. Det är grönt och svalt starkt och liknar mest det mycket mindre rönnbärsbladet. Vilken kommunikation jag fick direkt in till mig. Ett askblad från Yggdrasil, en ”askr” det evigt gröna världsträdet. Vinden har tagit dem hit. Skälken är stark och myten är stark såsom bladen. Under bladen finns heliga platser har det sagts, från livsträdet. Det är trädet som håller upp människans relationer i naturen. Vackert, öppet och starkt. Vilken dag jag fick efter detta!