Jag fick lära mig sticka igen. Med skönt ulligt töjbart garn tunt mini raggi från Järbo Garn AB. Naturfärgat är det eller gräddgult som jag kallar det så där gräddgult som grädden var förr i tiden. Det är samma färg som sultanen från Bagdad och sultanen från det Ottomanska riket och tsaren Rurik i det ryska riket beställde från Norden. Det var bara här uppe som fåren hade så fin ljus ull så att de kunde skapa tunna tunna ljusa strumpor och handstickade fingervantar tunna som siden. Sådant fantastiskt garn har Järbogarn. Det var Britt som lärde mig sticka igen. Tack för det! Först såg det svårt ut, sedan när jag höll stickorna själv i handen behövde jag bara kringelkroka baklänges som en skruvad saltomortal med de aviga maskorna. Med det räta maskorna behövde jag inte snirkla så stort. Vilken härlig gemenskap vi satt i, ett 15-tal riktigt vänliga öppna personer. Nu när jag stickar, tänker jag tillbaka på det och på mina tunna sockor och tunna fingervantar min egen fina mamma stickade till mig. Gräddgula så vackra. Kanske jag kan föra detta vidare om jag sätter mig vid stickningen emellan allt detta jag skriver. Tack för de goda bröden av vete, hösthallonen och de fina kakorna. Tack för de mörklila dahliorna med ihoprullade kronblad och de doftande vita rosorna!