Det Vackraste Livet

Vilken vacker kulturlunch det blev! Vi var flera som hade kommit. God hackebiff och god rödspätta med mycket god förrättsbuffé: Vit syltlök, ananas, god kålsallad med örter och vita grekiska små ostkuber samt bönor och skön god majs och så mycket mer på Restaurang Hotell Svea. Idag ställdes frågan: I Dina projekt som kulturskapare och kulturförmedlare, vad har varit de viktigaste utgångspunkterna som alltid kommit tillbaka för Dig och som Du alltid medvetet eller omedvetet haft med i Ditt arbete? Där fanns sköna ting att höra: Svaren blev till exempel: Att ge möjlighet för människor oavsett ålder och skillnad i sin situation. Att ge ett gott utrymme för var och en människa. Kommunikationen: Att kunna tänka på dem som kallas för de minsta. Hur deras liv gestaltas och våra kan öppnas för oss alla. För den teoretiska möjligheten, som varje människa har inneboende och som de föds till: Det estetiska och etiska värdet! Protesten! Att öppna för flera. Att inspireras och att se det viktiga i det lustfyllda. Skriv till mig ni som var med idag och säg om jag glömt något. Välkommen nästa onsdag kl 13.

Solen värmer idag! Jag tog tidig lunch och känner det när jag putsar fönstren. Genomskinliga är de så de kan ge vidare värmen till mina gröna palmer och fikonträd. Och till mina växter som jag tagit hand om, som jag fick vid min stora födelsedag. Här är värmen nu, som dråsar ned för första gången i år! Genom rutan till vägen mot Hammenhög. In igenom fönstret flyter värmen. Till min kind. Jag känner värmen och ger den vidare till Dig och Dig och Dig, och Dig och Dig, och till Dig. Ni som har kommit ur en oändlig fantastisk resa, som jag, hur jag än försöker beskriva den ändå inte riktigt kan beskriva. Jag är så glad att jag är här på Österlen, när värmen dyker ned till mig så precis nu. I en kaskad av solig lysande värme i början. Jag har en vision som lyser för mina nära. Och jag har låtit binda en krans för Er och också för Dig som föddes så stort idag!

Skön vår här är det på Kulturlunchdagen! Hela prästgårdsänget var fullt av en sådan vacker gul vårgäck. Och någon fin berättade att krokusar växer utanför Lund nu och snödroppar. Samtalet idag höll sig ikring kulturskaparens uppväxt, de viktiga värderingarna och det kvinnligas och manligas styrka rakt igenom människan och naturen. Ett samtal som kunde ha varit i många timmar mer. Ty den grunden är ju en del av de goda villkorens förutsättningar. Här hemma nu har jag vita rosenblommor/ ranunkler, franska tulpaner och guldgula rosenblommor/ ranunkler som jag väl tar hand om. Ceriserosa tulpanerna som var ljusrosa från början böjer sig sirligt ned och frågar: Vet de om hur vackra de är och hur mycket de behövs i sitt skapande?

Sicken dag sicken stor vardag. Det var det och det och det och så det som hände nära. Först det och sedan det och det. Vad vore vi människor utan utgångar? Platt ingenting. Vad vore vi utan provningar? Platt nästan ingenting. Fast min röda vackra bil blev ändå glad. Den står och stampar in så glansig den kan bli. Och så rullar utgångarna och ingångarna och det som behövde tillstånd, fast icke fick. Jag tror att det bara är så i februari när vi snubblar nu i våren. Hela hagen är fylld av de vackraste vårgäcken redan. Så guldgula som det glansigaste gula smöret. Eller som i lilla Sambos innehåll i sagans fina kruka.

Det skönaste att vara oeniga och ändå kunna förstå varandra. Kulturlunchen på Hotell Svea blev helt olik mot förra gången. Varje gång är sig själv. Och varje gång är unik. Vi samtalade om kulturuttryck och var formerna och innehållet för kärleken finns. Att kunna ge vidare och se det intressanta för andra. Att kunna tänka nytt och förstå nytt. Och kanske humanvetenskaperna redan har börjat att förändra sina strukturer och förändrat sina former. Vi saknade några. Utanför var som en skön tavla. Där låg hamnen vit med gröna stora vågor bortom. Vinden ven när vi gick ut, så allting nästan blåste av.

Härligt att kunna borsta bort snön. Switchhh, switssh swittsss låter det när den sju cm höga snön åker nedför trappan. Jag har provat att krama den. En hel lykta blev det, med fina snöbollar som är glansiga som vägen i snöglittret brukar vara. Att borsta borsta runt min fina röda bil att borsta taket och sidorna. Nu är den fri att åka. Jag kan snabbt svänga ut på vägen när jag vill. Snön ligger på taken och snön ligger på flaken. Februarisnön idag vet framtiden. Men ännu inte jag. Säkert är den vacker!

Medan eftermiddagen skrider sitter vi runt bordet på Kulturlunchen i Restaurang Hotell Svea. Idag låg naturen redan vit utanför och hamnen väntade gott. Frågeställningarna var: Hur har Du kommit fram till ett konstnärskap för dansen, författarskapet, texterna och konsten? Var det någon som stöttade, speglade, inspirerade Dig? Vilka sådana bra relationer har Du fått detta ifrån? Så mycket liv det finns. Så mycket liv vi har levt. Och ännu har vi allting stort kvar. Kan vi se och tänka hur det har varit och kommer att vara? Medan eftermiddagen skrider med två tända ljus och en flagga, igen denna andra gång, satt vi lyssnande till varandra mitt i eftermiddagen.

Jag bakar rågscones till lördagskvällen, med rågmjöl från Glimmebodagården. Tag en genomskinlig skål häll sedan i 3 deciliter av det goda ekologiska rågmjölet, 1 deciliter ekologiskt rågsiktsmjöl, 1 deciliter ekologiskt vetemjöl. Tag det vackraste saltet 3 moccaskedar och några ekologiska sockerkorn, 1 moccasked. Rör om, välv om. Tag sedan tre rågade moccaskedar bakpulver. Välv om. Så litet mer än 50 gram ekologiskt smör. Finfördela, fördela fint. Tag till sist 3 deciliter gott vatten. Arbeta gott. Bred ut på smörad plåt. Skär fyra gånger så det blir åtta små bröd. Grädda i 10-15 minuter 250 grader. Ät sedan det första brödet med smör och ost. Spara till kvällen. Värm upp i ugnen, brödrosten eller på järnet. Skiva det i två tunna skivor. Det är så gott!