Sicken dag sicken stor vardag. Det var det och det och det och så det som hände nära. Först det och sedan det och det. Vad vore vi människor utan utgångar? Platt ingenting. Vad vore vi utan provningar? Platt nästan ingenting. Fast min röda vackra bil blev ändå glad. Den står och stampar in så glansig den kan bli. Och så rullar utgångarna och ingångarna och det som behövde tillstånd, fast icke fick. Jag tror att det bara är så i februari när vi snubblar nu i våren. Hela hagen är fylld av de vackraste vårgäcken redan. Så guldgula som det glansigaste gula smöret. Eller som i lilla Sambos innehåll i sagans fina kruka.