Det Vackraste Livet

Att få läsa min egen Fokus, är ljuvligt vid en måltid med oxfilet och fransk potatisgratäng med kravpotatis från familjen Månsson i Helenelust, Skåne Tranås Tomelilla. Potatisar som är goda. De heter Timo, den kom i somras. Och Vicking, den kom i höst. Ljuvliga! Så finhackad röd lök från Mandelmanns trädgårdar, och en selleri tror jag. Eller vad säger Du? Ytan ser ut som ett ostron – skrovlig. Så tänka och känna ifrån igår under tiden, där mina fantastiska bilder ännu finns kvar av Violeta Urmana/Aida och Dolora Zajick/Amneris i Verdis opera Aida, som jag såg i direktsändning på Riobiografen i Tomelilla från Metropolitan Opera i New York. Sådana fantastiska scener, när de förstod var de fanns för varandra och inte fanns. En sådan sång när Amneris bönade och bad till prästerna: Släpp honom loss ni dömer en oskyldig! Sådan dramatik och skönt spel och skön sång!Jag drömde att jag förstod mig själv och min egen bedjan. Sedan att få fortsätta att läsa min sköna Fokus som är utmärkt, för där finns mycket nära kvinnor och män i respekt för varandra. Jag tror att det är den enda tidning eller tidskrift, vad jag känner till, som verkligen lever upp till en respekt emellan varje människa oavsett vem! Tack min kära Fokus Du är så vacker!

Det vackraste livet är tröst när Du behöver det! Det är alla träden här utanför som byter skepnad. Det är utskick som Du kan få som precis stämmer in i Din känsla. Att få känna nära några få fina ord, är outsägligt! Orden som är Dina, fastän ändå inte Dina – men blir Dina. Rosorna på mitt skrivbord är samma. Den mörkt röda stora, den rosaröda mörka som blickar ut förtroligt. Den ceriserröda som står stolt upp som det franska ordet körsbär. De mellanblå små blommor som talar till dem. Och den vita gula blomman med vita smala kronblad och gul tillitsfull kärna. Och så i glaset från min farmor Anna på den vita duken.

Det vackraste livet är orden som utgår i handling. Så vackra ord som vi gör och skapar efter. De doftar som smörblommor en tidig sommarmorgon eller som ädla äldre rosor en junikväll ibland kaprifolen. Kronbladen som växer och växer i sin doft – den goda, riktiga och fullödiga. Den som vi vill värna! Jag har klippt mina rosor nu då dessa blad var gråvita och få. Nu kan de växa upp igen, som vacker handling av de vackraste orden. Håll en ros nära Dig och dofta den nära, se dess oerhörda vilja att ge! Så ta emot den, så kan orden leva länge!

Här en mörkröd rosenkrans som jag och Blomsterverkstan skapat.

foto Sofie Björck

Att göra allting på en gång är ljuvligt! Precis som de gula björkbladen flyger här omkring, en och en och möts. Och möts igen. Jag har fått en mörkröd rosenkrans, med gröna blad och gröna snörmakerier från Blomsterverkstan på min dörr, då min fina äldsta dotter kommer hem! Jag tvättar nu och dammar. Jag skurar nu och provar kläder till på lördag. Jag lagar till en måltid och tänker på min kära glasögonspecialist Jessica, som hjälpte mig så skönt idag med mina nya bågar från Karl Lagerfeld, han som vackert driver vidare Coco Chanels livsverk. Jag sätter in blommor och provar sidenband. Jag läser Sven Delblancs – Kära farmor, från 1979. Och skriver. Jag städar skrudad i min egen farmors vackra förkläde, som hon vävt tyget till och broderat alla blommor på, med virkning upptill i blåa maskor. Så skönt att bladen flyger runt omkring mig här nu och låter vinden ta ett tag!

Så skön Skördemarknad det var idag i Mandelmanns trädgårdar! Det är Gustav och Marie Mandelmann och Aron och Tora, Disa och Joel som har skapat denna fantastiska gård. Det känns att de är flera generationer. Fyllt med människor var det idag, många hundra som samsades om vägen den smala slingriga ända upp på åsen och de långa ringlande köerna där inne. Som en frukt kände jag mig i värmen och fukten där jag stod med flera generationer i kö. En mycket vacker mormor talade jag med: Du höll min plats i kön. Tack för det! En upplevelse är det att känna allt så nära och så doftande! Precis som nu när jag tillreder en måltid med avlånga rödbetor, två sallader av röd lök och ”lördagsgodis”- tomater små små, utan olja och utan vinäger, bara med den rena saften! Så en sallad med gurka, smått smått skuren persilja och en liten vitlöksklyfta så underbart doftande. Bara safterna och innerligheten från dessa grönsaker ger en riktigt god dressing. Nu är snart allting färdigt att njuta vid middagen: Jag har dukat med vit damastduk och Josef Franks underlägg. På bordet står det två vaser: En är de vackert utslagna ljusrosa rosorna med röd kvist johannesört från Lena i fina Blomsterverkstan i Tomelilla! Och så två ihopsatta buketter persilja från Mandelmanns i ett grönt italienskt stort glas. Till dryck Pomonadalens Äppelmust, skapad av Inge Carlsson i september nu av ekologisk frukt: En sort är Gravensteiner från Gråsten ett 1700-talsäpple. Så livsviktigt med all äkthet som bara äkthet kan ge!

Ett varmt kodspråk kan vara det vackraste livet, som bara den vet som förstår!

Xxx xxx xxxxxxx Xxxxxx! Xxx xxxxxxx Xxx xx xxxxxxxx! Xxx xxxxx xxx xxxxxxx xxx xxxxx xxxx xxxxx Xxxx xxxxxx xxxxx xxxxxxxxxxx xxxxx xxx xxx xxxx xxxxx xxxxx. Xxxx xxxxxxx Xxxxxxx xxxxxxx xxxx xxxx xxxx xxxxxx – xxxxx xxx xxxxx xxxxxxxxx xxxxxx xxxxxxxxxxxxx xxxx Xxxxxxx. Xxxx xxxxxx xx xx xxxxxx Xxxx xxxxxxx xxxx xxx xxxxxx xxxxx. Xxx xxxx xxxxxx xx xxxxxxxx xxx xxxx xx xxx xxx Xxx. Xx xx xxx xxx xxx xxx xxx xxx xxx xxxx xxxx xxx. Xxx xxxx xxxxxxxxxxx xxx xxx xxx xxx xx xxx! Xxx xxxx xxx xxx xxxxxxxxx xxx xxx, xxx xxxxxxxxxx xxxxx. Xxx xxx xxxxxxxx xxx xx xxx xxxx Xxx. Xxxx xxxxx xxx xxxx xxxx xx x xxx xxx xxxxxx xxxxxxx! Xxx xxx xxxxxxxx xxx xxxx xxx – xxxxx xxx xxx! Xxx xxx xxx xxx xxx xx xxxx Xxx xxx xxx xxxxxxxxx xxxx Xx xx. Xxx xxxxx xx xx xxxx xxxxxx xxx xxxxxx xxx xx Xxx. Xxx.

Nu har jag skrivit och talat med min mor och far så skönt fast hjärnan skenade och hjärtat klappade fort. Deras röster var starka och min röst gav närhet. Tiden rullade sig framåt för att kunna möta det som jag lärt mig av dem om våra frukter i trädgården. Jag smakade en tesked av min ÖsterlenChampagne idag: Av svartevinbären, körsbären och rabarbern. Det godaste var de svarta vinbär som varit frysta. En moccasked Olga i silver med Svensk Honung, Krav, från Biodlarmästaren Göran Sundström i Vänge i Uppland tog jag och strilade ned sakta i varje flaska. Sedan vände jag dem om från flaskhals till flaskhals, fem gånger och satte korkarna löst på igen. Doften är otrolig! Honungen är så len och stark samtidigt!

Grattis Hans! Det är Din födelsedag idag. Du skulle ha fyllt 92 år. Vet Du att Arja Saijonmaa sjunger i Din kyrka ikväll? Hoppas att Du får höra hennes vackra röst. Minns Du: Min dörr står öppen och Det är tid att sjunga sånger? Mikis Theodorakis fina sånger. Hela den vita kyrkan med sitt vackra röda tak kommer att vara fylld!

Så underbar hon är, Arja Saijonmaa! Jag hörde henne! Hon stod i sin vita sidenklänning i Tryde kyrka och sjöng det allra vackraste: Djupt nära med kraftfull känsla och stil gav hon oss så mycket. Hennes sånger var viktiga berättelser från många länder. Hon sjöng en finsk sång på svenska om rönnbären som varit vita blommor och som mötte kärleken. Petri Somer, den unga pianisten var så skicklig. Jag kunde höra både ett piano och en bouzouki (som är som en långhalsad mandorlin) i trimolo/ drilla snabbt. Hans händer skapade detta enbart med ett piano! Så fenomenalt! Jag hoppas att Du hörde det. Sedan såg jag stjärnhimlen här utanför mig. Stjärnorna var massor där jag satt på åkern utanför skogsbrynet sedan och såg ut över nejden i mörkret. Jag såg Tomelilla och Tryde gnistra som ett armband där borta, och rakt över åsen såg jag tre fönster lysa. Naturen och min känsla var skön i natten! Det enda som saknades var min vän med sina sirliga balettsteg.