Det lyser sol igenom halmstrået och dynga doftar duktigt. På andra sidan fälten ligger rödbruna halmen i strängar för att vänta. Havets vågor sköljer rakt in på Österlen, så att de gröna vågorna ändå drar lika starkt inåt som utåt vid stranden. Vinden pragglar högt så att tystläsningen i min bok inte kan höras. Det är den tiden nu när tiden drar. Som om det vore en dragkamp med vindarna och tiden.