Att få läsa min egen Fokus, är ljuvligt vid en måltid med oxfilet och fransk potatisgratäng med kravpotatis från familjen Månsson i Helenelust, Skåne Tranås Tomelilla. Potatisar som är goda. De heter Timo, den kom i somras. Och Vicking, den kom i höst. Ljuvliga! Så finhackad röd lök från Mandelmanns trädgårdar, och en selleri tror jag. Eller vad säger Du? Ytan ser ut som ett ostron – skrovlig. Så tänka och känna ifrån igår under tiden, där mina fantastiska bilder ännu finns kvar av Violeta Urmana/Aida och Dolora Zajick/Amneris i Verdis opera Aida, som jag såg i direktsändning på Riobiografen i Tomelilla från Metropolitan Opera i New York. Sådana fantastiska scener, när de förstod var de fanns för varandra och inte fanns. En sådan sång när Amneris bönade och bad till prästerna: Släpp honom loss ni dömer en oskyldig! Sådan dramatik och skönt spel och skön sång!Jag drömde att jag förstod mig själv och min egen bedjan. Sedan att få fortsätta att läsa min sköna Fokus som är utmärkt, för där finns mycket nära kvinnor och män i respekt för varandra. Jag tror att det är den enda tidning eller tidskrift, vad jag känner till, som verkligen lever upp till en respekt emellan varje människa oavsett vem! Tack min kära Fokus Du är så vacker!