Det Vackraste Livet

Solen lyser nu som riktigt ljus, runt om himlen. Jag står i väster och känner Dina strålar. Sköna som om de vore vår. Ditt ljus ger mig mer än jag kunde ana. Ditt ljus och Ditt liv vill jag vara nära. Ditt ljus är som ansamlandet och ljusskuggorna, emellan alla grenarna och de stora träden. Emellan alla grålila grenar, vänder sig mitt liv. Snön ligger sakta där på dem. Det glöder mellan dem. Starka går mina tankar precis som dem. Det är ljus och snart kommer skymningen. Grågulvita lägger de sig på mitt tak. Så går vintern så fint här. Genom det gråljusa och intensivt grålila. Kanske rosa bortom.

Månen lyste på min vägg i natt. Den kom in till mig som om flera varelser var i rummet. Det pirrade i mig. Det drog i mig som jag vore en magnet. Jag eller månen, jag visste inte vem som var vad. Styrkan i månens ljus var oemotståndligt och trolskt. Det berättade för mig. Det fick mig att minnas någon som var lika stark. Det fick mig att dikta mitt i natten, i mörkret med öppna ögon. Och idag på morgonen kom solen! Vår bundsförvant!

Härlig seriös presentation av regeringens kulturutredning med Eva Swartz Grimaldi: De har lyssnat in, och vill lyssna in vidare! Bildning är till för alla, och då ”menar vi alla”. Vi vill ”vidga det möjligas rum” sa de – och ge möjlighet för en ”långsiktig planering”. Kungliga biblioteket får äntligen ett verkligt övergripande ansvar. Det hade vår gamle Akademie- och teaterkung Gustaf III älskat, och Gustav Vasa som givit grunden till detta underbara bibliotek. Sammanslagningar av flera tidigare icke jämförda kulturinstitutioner till tre stora rakt över landet – och en samordning där Statens kulturråd blir mer tongivande än tidigare. Jag önskar så att de viktiga orden ges en verklig möjlighet att konkretiseras – så att inte orden som överhovpredikant Hans Åkerhielm sade en gång i sin boktitel, blir saltet som ”mister sin sälta”.

Plockade min första snödroppe, snöklocka nyss! Den bultar sig fram igenom tiden. Korta stänglar – Ur dem skjuter vita blommorna upp. Som styrka, som emalj, det starkaste ämnet vi bär på. Som början som längtan att spricka sig färdigt ut. Inuti bor en värld av grönska, som ett kräppapper kommer de att veckla sig ut. De är de äldsta, tror jag. De yngsta har bara vita stora kronblad. Men de äldsta, från romantiken, är fyllda av grönska och liv som snart ska slå ut på mitt bord. Vad vore jag utan en snödroppe, eller snöklocka kanske, som det är nu när snön snart skall komma att yra.

Grå är himlen. Och litet ljusare är björkarna mot den gråa himlen. Kronorna rör sig nästan inte alls. Jag kan tänka, att de rör sig sakta mot den gråa himlen. Då ber de om att få vidröra den. Vattendropparna är här långt ifrån, genomskinliga på mitt balkongräcke: En två tre – fyra fem – sex sju åtta så genomskinliga dropparna att jag ser mer än vad jag egentligen kan se. Nu i kvällen, i skymningen, ser jag en blå ton när jag ser dem igenom de höga träden. De står stilla och är inte alls svepande vid den starkt gråa himlen. Det tonar fram som en närvaro igenom träden.

Här är receptet på Mitt Tunna Mjuka Dinkelbröd: Tag Ekologiskt siktat Dinkelmjöl från Berte Qvarn, som ligger inte så långt ifrån Slöinge kyrka. Det är kravodlat – det är så gott. Gör efter receptet våfflor som står på påsen – Men tag bara en dessertsked smör. Tag inte med några ägg. Och häll i en moccasked med havssalt. Vispa och låt stå i 15 minuter. Tag lite smör i en stor stekpanna. Häll i tre små såsslevar smet, rör pannan runt, så det blir en lagom cirkel. Grädda på ena sidan, tills det har torkat upp på översidan. Vänd sedan. Stek sakta. Lägg upp dem var och en för sig. Låt dem svalna något. Fyll i dem med något gott av räkor eller lök och äpplen med franska kryddor, i Keso eller Crème fraîche. Eller så ät dem varma, med bara med lite smör och ost. De blir ljuvligt goda. Ljusbruna och smakrika från ett urgammalt näringrikt stenåldersmjöl!

Vilken himmel jag har, den är blå ända in i kvällen! Träden älskar den. De står så vackra stilla nu. Förut svängde de runt runt omkring. Varma böljor känns det som. Vilket ljus en skymning ändå kan vara i. Så nära. Och jag lyssnar på Dig Ingrid min fina lärare i skymningen. Det är som de allra viktigaste stavelserna blir till Musik, Ande och Text. Jag kan lyssna på dem, om och om igen för att höra det jag vet: En storhet som är äkta som aldrig kan bytas ut. En storhet som är varm känsla. En skönhet som är Du!

Tänk att kunna kommunicera, det är så skönt. Det finns så många sätt att göra det härligt på. En riktigt god kommunikation är den som kommer från hjärtat. Den som är varm och god. Den som vill väl – och längtar! Den som ger mera än den tar. Den som påminner om livets goda. Att få ge ett ord eller flera. Att få en blick eller flera. Att få ett erbjudande som Du tycker om – är som att få ta emot en gåva ur livets egen varma hand. Då förstår jag! Då förstår jag mitt eget liv.