Månen lyste på min vägg i natt. Den kom in till mig som om flera varelser var i rummet. Det pirrade i mig. Det drog i mig som jag vore en magnet. Jag eller månen, jag visste inte vem som var vad. Styrkan i månens ljus var oemotståndligt och trolskt. Det berättade för mig. Det fick mig att minnas någon som var lika stark. Det fick mig att dikta mitt i natten, i mörkret med öppna ögon. Och idag på morgonen kom solen! Vår bundsförvant!