Plockade min första snödroppe, snöklocka nyss! Den bultar sig fram igenom tiden. Korta stänglar – Ur dem skjuter vita blommorna upp. Som styrka, som emalj, det starkaste ämnet vi bär på. Som början som längtan att spricka sig färdigt ut. Inuti bor en värld av grönska, som ett kräppapper kommer de att veckla sig ut. De är de äldsta, tror jag. De yngsta har bara vita stora kronblad. Men de äldsta, från romantiken, är fyllda av grönska och liv som snart ska slå ut på mitt bord. Vad vore jag utan en snödroppe, eller snöklocka kanske, som det är nu när snön snart skall komma att yra.