Det Vackraste Livet

Tänk hur ovanligt allting är. Fastän Du tror att det är vanligt – att det ser ut som vanligt. Allting är ovanligt om vi lägger ihop det två och två på ett nytt sätt. Allting kan bli nytt även det gamla vanliga. Se bara på morgonen när Du stiger upp! Se bara då och känn det helt nya som porlande vaknar i Dig, och utanför Dig alldeles nytt. Alldeles rött och förtroendeingivande! Se Dina egna ord på sidan som Du skriver på, hur de snabbt blir helt annorlunda helt nya i sina betydelser. Orden rör sig i förhållande till tiden som aldrig försvinner och aldrig står still! Ja allting är helt ovanligt! Och jag, jag lever!

Genom grenarna lyser det! Ljust gulorange, ljust blå. Det grå finns överst vid de grågröna topparna. Min stjärna finns emellan mig och dem, de många grenarna! Ändå är sikten klar! Som att vara på väg rakt framåt rakt över kurvan. Rakt mot de kinesiska röda buskarna. Rakt framåt förbi först den gröna murgrönan, som sträcker sig i det vita syrenträdet. Rakt upp på den gröna höjden som får mig att längta. Där går horisonten! Där finns det möjligheter att finna en stig! Och Du Dag Olof på Gervalds fyller år, det är 53 år sedan Du föddes min vän!

Å min amaryllis! Å min fina röda amaryllis, Du som nu står här med två gröna tunna blad som strävar rakt uppåt. Din glansiga fullödiga lök står ståtligt och grundläggande. Den buktar ut sig helt starkt självklart ljusgrön med små rester av tidigare skyddande skal som nu öppnas. Din närvaro och potential kan jag följa. Jag förstår den precis. Det är första gången i mitt liv jag lyckats med att spara löken från förra året, trots att jag lät Dig blomma med Dina långa gröna blad ända in i maj månad. Sedan har Du vilat i mörkret på vinden, med lite lite vatten nära då och då. Och så ny jord och omplantering i en ljusbrun enkel keramikkruka. Nu sträcker Du Dig rakt, som en vacker god varelse rakt upp!

Intressanta saker kan hända plötsligt mellan träden här på landet. Tre stora postbussar, en av dem ännu större möts nu här ute på vägen i den kurva jag kan se, här från min arbetsplats. Den ligger i fullt solljus. Två postbussar kör nu och en bara blir kvar. En stor röd lastare har för några minuter sedan backat bakåt över hela prästgårdens gård och kört ut på vägen i kurvan med nosen till vänster. Postbussen som väntande står kvar med nosen till höger. Den stora lastaren väntar med gulljusen snurrande på. Vad kan ha hänt? Det är som en film som ingen kan förstå. Varför just posten med sina vackra gula bilar? Och varför just en röd lastare? Nu skjuter den sakta in den stora postbilen bakåt in till prästgårdens andra avfart.

Vad är det som sker? Ja just nu bogseras den vackra postbussen bakåt, till höger in mot Tomelilla det fina samhället och kanske vidare till storstaden? Så mycket som kan hända här där jag sitter och skriver! Och precis nyss, nyss, nu kl 13.37 hörde jag min egen lilla postbil åka snabbt förbi över gården.

Vilken underbar start på Ystads konsmuseums utställning ”Facing China”, där den nya tillförordnade chefen Ýrr Jónasdóttir gav så mycket i sitt tal! Nio konstnärer från Kina ställer ut. En privatperson från Holland, Fu Ruid har samlat konsten sedan 1995. Det känns så bra att denna utställning är utvald av en enda person. Utställningen handlar om identitet för konstnären/människan och det stora landet självt. Betydelserna ber hela tiden om att bli förstådda. En familjeväst med fotografier som om de vore insatta i en järnskodd väst är en relief av konstnären Chen Qingqing, född 1953. Hennes verk drar starkt tag i betraktaren. I Wei Dongs måleri, född 1968, kan vi finna stor känsla för den italienska renässansen fast med betydligt rikare identiteter för de kvinnliga personerna. Liu Ye, född 1964, är en fantastisk konstnär. Han bygger upp sina symbolistiska bilder så skönt! Enkelt sammanfattande evighetens ljus och vardagens tillsammans, se nedan. Hans tänkande och fullödiga bilder har ingen gräns. Färgerna är rikt sammansatta. Du glömmer dem aldrig! Gå och se om Du vill! Ystads Konstmuseum har blivit något helt nytt!

Måleri Liu Ye

foto Ulf Gertz

Havet är smaragdgrönt här vid Sandhammaren eller som en ljusgrön månsten lyser det med vita vågor på. Himlen är ljusblå med ljusblå underfundiga ulliga moln. Långt därborta är gränsen violett. Stranden är förändrad nu. Sanden har blivit mörkare av den ständiga fukten. Sanden har kastat sig efter vindarna sanslöst och begravt en av de tre sofforna nästan helt upp. Trädäcket de står på är nästan helt begravt det också. Hösten och vintern vakar in sin egen tid nu. Fåglarna står helt stilla där, med sina vackra raka ben tills kölden kommer. De längtar nog till våren och sommaren då de kan springa!

När skymningen faller över en stor rosa ros, och min nyplanterade röda Amaryllis. När solen färgar de vita björkstammarna gula underifrån, då är det skönt att leva! När himlen färgas lilagrå och trädtopparna färgas bruna. Så är det gott att gå. När vilan kommer över helgen då morgonen var stilla med stjärnklar himmel mörkblå himmel vid Naturmorgon i SR P1. Jag fick då höra mina ord läsas upp, och om att kunna se ut i natten med våra ögon. Hur många tappar och stavar vi hade. Då är det skönt att leva! Och gott att få!

I kväll ryter det här. Det är som om det vore 16 sekundmeter på fjället. Vindarna ryter som om de tröttnat på att blåsa. De vill visa sig. De vill handla. De vill komma fram förbi människorna. Och jag bara finns här förundrad. Så mycket naturen bestämmer över mig. Den vill ge. Den vill inte stoppa. Den ropar högt förbi mig. Fantastiskt hur vindarna kan ta över och visa mig min plats.