Havet är smaragdgrönt här vid Sandhammaren eller som en ljusgrön månsten lyser det med vita vågor på. Himlen är ljusblå med ljusblå underfundiga ulliga moln. Långt därborta är gränsen violett. Stranden är förändrad nu. Sanden har blivit mörkare av den ständiga fukten. Sanden har kastat sig efter vindarna sanslöst och begravt en av de tre sofforna nästan helt upp. Trädäcket de står på är nästan helt begravt det också. Hösten och vintern vakar in sin egen tid nu. Fåglarna står helt stilla där, med sina vackra raka ben tills kölden kommer. De längtar nog till våren och sommaren då de kan springa!