Å min amaryllis! Å min fina röda amaryllis, Du som nu står här med två gröna tunna blad som strävar rakt uppåt. Din glansiga fullödiga lök står ståtligt och grundläggande. Den buktar ut sig helt starkt självklart ljusgrön med små rester av tidigare skyddande skal som nu öppnas. Din närvaro och potential kan jag följa. Jag förstår den precis. Det är första gången i mitt liv jag lyckats med att spara löken från förra året, trots att jag lät Dig blomma med Dina långa gröna blad ända in i maj månad. Sedan har Du vilat i mörkret på vinden, med lite lite vatten nära då och då. Och så ny jord och omplantering i en ljusbrun enkel keramikkruka. Nu sträcker Du Dig rakt, som en vacker god varelse rakt upp!