Det Vackraste Livet

Å så goda Svarta vinbär, Ribes nigrum! Svarte vinbär som min farmor alltid sade. Jag plockar dem och de är så goda. De smälter i munnen då de växt så länge här. Många liter får jag från alla buskar. Det går att känna. Det går att leva på dem som småsnäckorna gör lite aprikost ljusmörkröda. Liksom stjärnan såg jag, var de lika stora som stjärnan på den mörka himlen igår. Fria vilda växte de först, vid våra varma södra kuster. De doftar som mockasiner som jag hade när jag började bli stor. De doftar just nu som högfunktionellt! Säkert finns många vitaminer när jag vill smaka dem. Och säkert är allt det goda mjuka svarta precis det allra bästa svarta. Solen lyser mer och mer på dem. Och de doftar tillit. De är mycket mer än svart materia i vår rymd!

Äkta vara var det, så kändes också det stora havet idag vid stranden till Mälarhusen! Äkta brummade vågorna hela tiden jämnt in mot stranden med ett humm humm på slutet. Sedan Brum brum hördes det – och humm humm svarade det tystare. Vattnet var varmt precis så lagom härligt i augusti. Anna Ottillia och hennes vänner gav oss sedan som vandrade förbi något att dricka och något mycket gott att tycka om. Samtalen vi hade var oersättliga. Jag tyckte om dem. De kändes helt äkta. Så är också dessa liter svarte vinbär som jag plockar nu i den ljumma lätta augustivinden.

Det finns en blå himmel med flygande moln här som ger mig stort. Molnen rusar fram från vänster till höger. Nästan 30 sekunder tar det från träd till träd härifrån där jag sitter och skriver nu. Fåglarna dyker skarp nedåt, för att lära sina ungar flyga. Alla trädblad guppar och vindar runt runt i grenarna. Om jag skulle höra, så hör jag asken kastanjen och pilarna vinda runt och något som rör sig i den vita syrenen. Så ser jag dem. Lätta flyger de små fåglarna och lättade vilar de stora i träden. Inspirerad skapar jag en middag med kravpotatis från Helenelust i Tomelilla och med oxfilé från Bästekille. Salladen och det som skall vara i den är ekologiskt gott odlad. Den köpte jag på torget i Ystad, just när regnet nyss hade slutat för en stund. Nu är regnet borta. Och mina tankar är här. Och så en måltid!

Jag möttes av ett starkt ljus! Från höger där jag satt kändes stor värme! Sammetslen var luften och nästan fuktig här. Människor spatserade skönt förbi oss där vi satt. Ljuset var innerligt och stort. Gatorna i den lilla staden på Österlen låg livliga. Livliga var mina tankar. Nära kändes allt. Nära kändes allt också långt ifrån. Jag blev så glad när jag kände det. Och vi som satt mitt emot kände det. Vad är väl en människa utan att känna sina känslor? När hon sitter där bara så härligt. Det behöver vara en innerlighet, för att komma vidare. Det behöver vara en god innerlighet. Precis som kantarellerna som nyss doftade så gott började på låg värme.

Grattis på Din stora dag! Hoppas att Du får det lugnt och härligt med supé och middagar och picknick! Du är så mycket värd det! Du har så många strängar på Din lyra som skall komma fram! På Din stora födelsedag har det regnat här och några solstrålar har uppenbarat sig. Fåglarna är intensiva för det är precis mitt i den bästa sommaren som Du sade. Dina tankar och handlingar är så fina. Vi kommer att få ta emot mycket av dem! Jag är här för Dig! Sammetslena vindar känns mot kinden nu och sammetslena vindar är till Dig! Jag har fått en fin dag i dag med samtal med Dig och Dig. Många Högtidliga hälsningar till Dig på Din stora dag! Rosorna är till Dig och vinbären och krusbären! Johannesörten är till Dig och smultronbladen! Så är också mina gröna träd till Dig, som kommer att bli meterhöga!

foto C. B.

Det småregnar så härligt. Luften är fylld som fuktig bullig sammet. Dofterna från naturen lyfter mig som i en rutschkana att åka högt uppifrån. Mättad är känslan från naturen här och mina växter, mina fina plantor. Krusbären har mognat. De är ljuvliga, de smälter i munnen när jag smakar av dem. Likaså de små gula tomaterna doftar några stycken färdiga. Rosorna och prästkragarna som ännu står! Regnet strilar försiktigt försiktigt ned så skönt. Fåglarna, mammorna ropar hela tiden till sina barn att de finns där. En sådan vacker sång. Och det strilar och strilar stiligt ned här! PS. Tre meter vita pärlor vattendroppar hänger på mitt räcke. Och några faller ned som vita pärlor. DS.

Fina Du Du är på väg igenom Sverige. Sådana härliga dagar vi hade! Sol och vind och blåst. Slott och slott med ekosystem uttänkta, och sköna plantor fick vi som kommer att bli stora stora träd. Stränderna bar oss hela tiden samtalade vi. Och middagarna var firrar från Kåseberga och färser från hagarna. Många vegetariska sallader med kravmorötter och kravrödbetor och underbar krav- och färskpotatis! De klyftade med sparsam kryddning var underbara. Svarte vinbärsaft med rabarber och granatäpplesaft med vinröda många många frön skapade vi och bröd och Fransk chokladkaka Din. Så härligt att samtala så skönt, medan timmarna rundade uret eller sköt fram siffrorna så oändligt snabbt. Nu är här tomt! Och regnet droppar ned inte öser som för en stund sedan. Hoppas att Din resa är härlig! Och att det blir skönt och härligt!

Om jag sträcker ut handen känner jag värmen i solen. Den är 30 grader och känns len och häftig. Rosorna lutar sig tillbaka för att kunna finna skuggan. Solrosorna växer så de nästan hörs att de ljuder. Den blå himlen är sagolik utan ett tecken. Fåglarna drillar lågmält och samtalar kanske med sina närmaste om att inte flyga i solen, ty det är så varmt idag! När jag går in får jag en stöt av mitt guldhandtag på dörren efter att ha suttit en stund i den varma glatta stolen. Människan och naturen flyter ihop, som vindarna gör som stillnar här i den sköna sköna värmen!