Jag möttes av ett starkt ljus! Från höger där jag satt kändes stor värme! Sammetslen var luften och nästan fuktig här. Människor spatserade skönt förbi oss där vi satt. Ljuset var innerligt och stort. Gatorna i den lilla staden på Österlen låg livliga. Livliga var mina tankar. Nära kändes allt. Nära kändes allt också långt ifrån. Jag blev så glad när jag kände det. Och vi som satt mitt emot kände det. Vad är väl en människa utan att känna sina känslor? När hon sitter där bara så härligt. Det behöver vara en innerlighet, för att komma vidare. Det behöver vara en god innerlighet. Precis som kantarellerna som nyss doftade så gott började på låg värme.