Det Vackraste Livet

Våren är här! Jag kände det inatt kl 00.40. Och nu efter promenaden här känns det helt lyriskt. Det var som små åar i traktorspåren, först dit jag gick. Sedan tunnade vattnet av. Så bra att moränen här innehåller så mycket sand. Det tycker jag mycket om och mina vita seglarstövlar. Sedan bär det nedåt på vägen i smältande skarsnö med is under på en liten plätt. Den gnistrade och skakade, i den 17-gradiga solen. Här omkring ligger lintottsgräs, ljuslysande omfamnande den böljande lersanden så skönt. Här bredvid står träden som plymer med starka knoppar! Längst bort känns det som brun vacker mossa höljer. Lärkorna flyger före mig på vägen, och drillar som jag alltid hört och aldrig hört. De stora svartvita fåglarna slår kullerbyttor långt där borta på de böljande markerna. Och jag, jag speglar mig mitt i vattenspåren när fågeln ropar!

Det är vår och regnar och blåser här. Det blåser som bara den. Det regnar underifrån och prästgårdshagen är fylld av gula vintergäck och av vita snöklockor och snödroppar. De doftar honung här, känn om Du kan. Blåsten rör sig fort som om vinden måste komma fram snabbt. Vindarna vill röra träden och gör det. Vindarna vill blåsa bort fjolårslöven och de gör det. Ett brunt löv singlade länge i luften över min bruna balkong. Voltade runt runt flera gånger. Och det bruna lövets barn väntar i knoppar. Här på mitt bord har gula knoppar kommit ut ur en liten gren. Det tar en liten tid till, tills våren lägger sig och är säker. Tills dess skriver jag och väntar inne!

Här är en riktigt god Mangosockerkaka krav till helgen, som jag nyss har skapat. Tag en vacker skål den som Du älskar mest: Tag 1 ägg krav, 1 dl socker krav, 1 dl ekologisk rågsikt med vetemjöl, 1 dl gott kranvatten, 35 gram smör krav, 2 moccaskedar bakpulver, 2 stora moccaskedar cacao och 2 matskedar riven mango! Vispa ägg och socker med en handvisp i en skön stund tills det pyser! Häll rågsiktsmjöl, bakpulver och cacao i en ny skål. Blanda gott! Häll samman allt. Smält sedan smöret och häll vattnet i. Så blanda det i den stora vackra skålen och tillsätt den rivna mangon. Smöra och bröda en fin form. In med den fylld i ugnen i 175 grader, 30-35 minuter. Låt den sedan svalna litet, och vänd den upp och ned på det finaste fatet som Du väljer! Så gott det doftar nu, precis som de inspirerande samtalen och mailen jag fått idag!

Havet sköljer skönt in så det kittlar i öronen. Varje våg går efter varandra till stranden där de går samman. Havet är ljust ljust grågrönt och vattnet nära är genomskinligt! Den lätta dimman över allt gör så att himlen och havet går ihop som en bränd vit lera i ett stort fat från ”Den kongelige Porcelainsfabrik”. Allting går ihop till vitt grönt violett och rosa som en ljus saga där allting kan skapas. Och min farmor fyller 131 år idag. Jag vet att hon skulle älskat sorlet från havet. Det sköna sorlet från havet i öronen. Hennes kärlek till orden och bilden och det vackra finns hos mig. Och alla hennes tunna vaser, krukor och brodyrer har jag med mig i mitt minne. Jag fick hela hennes knapplåda vid julen, med knappar i ben, pärlemor, tenn och tyg. Alla hakar och hyskor och alla spännen som de hade i de tunna tygskärpen i det förrförra seklet. Å fina farmor Anna Ottilia Du gav mig det vackra! Jag saknar Dig här på stranden i Sandhammaren i det vackra sorlet som rör min hörsel!

Jag såg ett sådant vackert plakat. Där stod ”Lika lön för kvinnor och män och lika värde!”. Texten var skriven i rött med smala röda sidenband virvlande på var sin sida, långa som på riddartiden. Det är helt rätt, tänkte jag. Vi behöver lika lön och lika värde för att vi skall kunna känna oss tillfreds. Tänk Dig att det sker. Tänk Dig vidare. Vi har redan börjat skapa fonder att lägga undan till jämlika löner. De kommer att växa. Tänk Dig sedan ut i världen, lika lön lika värde, att vi bygger upp fonder på alla kontinenter. Känn hur skönt något sådant skulle vara. Att det sämre trycket mellan kvinnan och mannen skulle förpassas bort! Tänk Dig vad som skulle ske. Vi skulle kunna komma närmare varandra. Och mycket av våldet skulle då också förpassas bort. Ingen skulle vilja ha det. Ingen skulle vilja vara i det. Vi skulle kunna förstå varandra bättre och lyssna bättre och hjälpa varandra bättre. Om vi skapar det som står på plakatet, om vi vågar röra de långa röda sidenduchessebanden, så skulle allting bli helt nytt!

Så mycket fint jag fick! Jag gick in på en plats jag varit förut. Plötsligt utan att jag var förberedd öppnade sig en glänta av ljus. De samtalade med varandra och samtalade med mig. Jag såg sådana vackra former, såsom jag alltid tyckt om. Former som jag alltid haft nära mig. Och jag hörde goda ord. Jag kände material som kändes gott. Och hörde verbaliseringar som kändes lika gott. Det var en lika skön kvalitet som närmade sig. Ljuset blev dunklare och dunklare. Men ljuset var ändå ljusare än Du kan tänka Dig! Känn det allra skönaste goda Du har varit med om! Och fördubbla så många gånger att Du ej kan räkna. Bara känna! Det var så innerligt fint! Tack för Dig och Dig! Och tack för Din hjälp och Dina ord!

Marsljuset flyter som ljus mjölk igenom träden. Träden står stilla och gråbruna. Bara en liten fläkt rör de största kronorna överst. Lilablått ljus syns svagt emellan dem. En ensam fågel byter gren, byter gren och byter gren. Det är lugnt och stilla som om närvaron vill komma nära. Mina tankar går framåt till det som rör sig. Vintergäcken ligger på jorden som små bönor. Gula och starka. Några har lyft sig sedan i morse. Gräsmattan väntar men sticker upp sitt vackra ansikte. Ett strå är grönt, och ett annat grässtrå är grönt. Det är milda vindar och milda känslor som spirar. Under jorden dånar det av liv.

Härlig samvaro hade vi! Ljusen var tända på varje bord med vita bordsdukar. Många fina personer samtalade glatt. Äldre och yngre och i samma ålder. Förväntningar och goda dofter från köket kändes här. Till och med presidiet vid årsmötet hade tända levande ljus. Vi bestämde om och fortsatte fint i arbetet, att få ett sådant Tumathorps S:T Knuts Gille som vårt till det allra bästa. Mina bordsgrannar samtalade jag så fint med. Det sorlade så skönt. Min närmaste bordsgranne var så härlig att samtala med. Så det gör jag gärna om igen!