Havet sköljer skönt in så det kittlar i öronen. Varje våg går efter varandra till stranden där de går samman. Havet är ljust ljust grågrönt och vattnet nära är genomskinligt! Den lätta dimman över allt gör så att himlen och havet går ihop som en bränd vit lera i ett stort fat från ”Den kongelige Porcelainsfabrik”. Allting går ihop till vitt grönt violett och rosa som en ljus saga där allting kan skapas. Och min farmor fyller 131 år idag. Jag vet att hon skulle älskat sorlet från havet. Det sköna sorlet från havet i öronen. Hennes kärlek till orden och bilden och det vackra finns hos mig. Och alla hennes tunna vaser, krukor och brodyrer har jag med mig i mitt minne. Jag fick hela hennes knapplåda vid julen, med knappar i ben, pärlemor, tenn och tyg. Alla hakar och hyskor och alla spännen som de hade i de tunna tygskärpen i det förrförra seklet. Å fina farmor Anna Ottilia Du gav mig det vackra! Jag saknar Dig här på stranden i Sandhammaren i det vackra sorlet som rör min hörsel!