Det Vackraste Livet

Det finns ett ljus mellan vår och vinter som vi kan känna. Det finns ett starkt ljus och växt som vi kan börja tänka. Tag bara upp en gren och känn och tänk grön gren. Så minns Du början. Det finns ett ljus som inte skymmer som heller inte bara växer. Det är ett jämnt ljus av lika mycket mörker som ljuset är i ljus. Jag har plockat blommor nu, vackra tusenskönor: Rosa och vita. Och jag ser de gråa grenarna mot himlen med mitt minne. De växer ut i grönska.

En novemberdag som en novemberdag skall vara. Här är grå nära vila då fåglarna ute omformar sig och verkar öva. Fullt arbete har de, såsom när vi ska åka på en lång resa. De små leker och de stora avhandlar, diskuterar, förhandlar. De provar och vänder riktning. De funderar och ger samma inriktning. Novemberdagen tar tag i mig. Den får mig att tänka på mönster. Ett mönster kan ge oss stort. Ett mönster kan jag känna igen. Det kan vara svarta och vita rutor, svarta och vita halvcirklar, rundlar, ränder och kronblad. Och det kan vara som ett iss eller ett ace i sitt uttal. En novemberdag som jag nu lärt mig tycka om efter flera dagar.

Här är sju ljus och blommor i flera krukor och vaser, nybäddning som alltid och tvättmaskinens toner som hörs då och då ibland i kontrapunkt. Här är flera texter och tre röda Amaryllis som väntar i mörkret. Här är lördagen som kommer till mig och Dig! Ute känner jag en varm höstkväll! Kärleksörten står nu i en vacker vas. Den nya generationen av dem som skall komma finns i en liten kruka med höstblad över vid prästgårdens varma vägg. Ute tuffar alla bilar. Min känsla är skön. Grattis fina E på Din stora födelsedag! Otroligt hur värmen ute låter!

Tänk att få vara i tusen år som eken kanske, vid Oxenstiernsgatan utanför Radio- och TV-huset i Stockholm! Tänk att ha fått stått där så länge! Sedan kristendomen kom in i vårt land. Tänk att ha fått stått så otroligt länge! Igenom väder och vind igenom höstar och vårar och härliga somrar! Igenom kalla vintrar! I mer än 36 500 dagar (ca 100 år) X 10 = Det är 365 000 dagar! Tänk så mycket eken har utvecklats. Och tänk på alla de där bladen som fortfarande är gröna. Tänk att det finns människor som förstår och känner att de vill rädda den! Vilken tur att det finns människor som förstår och handlar efter detta! Vad vore vi utan denna vackra ek och alla de gamla träden! Vi behöver verkligen låta dem växa nära, så att vi kan känna och se!

42 års lidande är över. 42 års oacceptabelt styre är borta. Nu kan början bli bra även för dem i öknen. Ingen behöver bygga lagar av förakt längre. Språket kan tas tillvara och gå framåt för var och en. Det är inte bara en som får bestämma över tusentals. Nu stiger en början upp, som ännu är oanvänd. Låt den början bli den vackraste! Låt den början bli för var och en, en egen auktoritet!

Det var så skönt att lyssna, tala och sjunga! Och att sticka och samtala igen. Jag fick hjälp att hitta maskorna och hjälp att tänka Berlin på 1950-talet före muren som byggdes. Och tänka och känna hur det var då, och hur det är nu. Så skönt jag känner att det kommer att gå bra. Både i politiken och för mina närmaste. I politiken stod en människa upp idag, som vågade vara i sina fel och säga sina fel. Och många vågade hålla nära invid detta. Det kommer till slut att giva oss något mycket stort. Vad är väl en människa värd, om inte en respekt för var och en. Det behöver vi bygga långt och väl. Dessa personer, som vill lägga ned all tid för detta behöver vi behandla riktigt väl.

Våren räckte ända in till hösten! Den mörkt ceriserosa och vita fingerborgssblomman har börjat om med två nya decimeterhöga plantor som jag måste ta in. Natten skall bli kall här, kallare än någonsin på länge. Så jag har tagit in pelargonerna och det lilla trädet från Övedskloster som vi fick. Över alla de andra har jag lagt vita ljusa tyger och plaster ovanför. Det är tyst och stilla här. Pepparroten som det faktiskt var har självsått sig, den ligger i tre delar nu i mitt kylskåp. Den blåklocksliknande blomman, som igen har börjar slå ut har jag planterat om i en liten fin italiensk kruka. All jorden räckte till. Det känns så härligt.

Grattis Tomas Tranströmer! att Du får Nobelpriset i litteratur för Dina så viktiga och sköna poetiska texter! Dessa vidrör människan, dessa vidrör mig och har gjort sedan jag var 11 år. Din diktning har en gedigen riktning rakt in i naturen och i oss. Ingenting är ting! Varje levande varelse är glöd och liv! Till och med det som vi bygger själva – valv i en katedral växer såsom naturen lär oss inne i oss. Vidunderliga meningar kan varje levande varelse ge: Solen andas på oss, rinnande svärd utplånar minnena, horisonten skyndar framåt, avlägsna solar har segel, och skogen sjunger. Tack! för att jag fått vara med om denna dag, och att jag strax före fick något så gott och oefterhärmligt. Jag har tagit in och skapat en rosenbukett till Dig och Er! Den är skön och härlig. Rosen säger: Så vackra blad han har!