Det Vackraste Livet

Vilken härlig doft efter regnet nyss, i solen på min systers födelsedag! Det sjuder och sprudlar liv. Varje liten snigel ligger och gonar sig i rabatten. Varje liten fågel flyger nära. Varje blomma bär en hemlig önskan att få bli sedd och kanske plockad försiktigt. Du hör det tydligt om Du lyssnar. Jag har plockat nyutslagen vallmo här. Baldersbrå och hundkäx, ljusgröna vetestrån som var från förra året och förra årets gula vackra stänglar. De som växer på Österlens alla ståtliga kullar som kan bli vackra bilder och vegetabiliska viktiga oljor. Hoppas att Du får en härlig födelsedag! Tusen hälsningar från oss! Här nedan kommer farmors vackra blommor!

foto Carolin Zander 2012

Silverarv, Cerastium Tomentosum

Ett litet fint rådjur är här just nu och äter ur Örtagården. Goda blad, och grön murgröna bredvid. En fristad känner den. Öronen och nosen är så vackra. Den äter kryddorna och nosar gott på jordgubbsblommorna. Vilket fint ställe jag bor på. Mitt i naturen. Nu ser den uppskattande på det lilla planteringsbordet. Och hon står kvar där än! Nu är hon borta.

Skön Riksdagsdebatt i dag! Äntligen kommer någon 70-talist till sin fördel. Flera försökte berätta något, men det blev bara som om det vore gammalt eller som om det vore som förut. En berättade om hur viktigt det är att nå jämlikhet mellan kvinnor och män. Och denna Riksdagsman talade så fint. Tänk igen på att det är härligt att vi kommer dit: Lika lön – Lika värde! Helt naturligt kan det bli möjligt! Flera partiledare tror att de kan komma vidare. Men ickeson icke utan detta! Mycket var om att få behålla sin plattform, där De känner att De vill vara. Det är vackert och gott med det som är bra! Men ännu bättre är att få komma mycket närmare för många fler! Det är så skönt!

Max Walter Svanberg på Malmö Konstmuseum, vilken otrolig konstnär han är! Vi gick in i den stora mörka hallen och upp i trappan med de många sköna skisserna av Carl Larsson. Några av de färdiga verken hänger på Nationalmuseum i trappan i Stockholm. Och här i Malmö Konstmuseum var publiken stor idag på vernissagen den sista utställningen som den eminente museichefen Göran Christenson har. Goda riktigt festliga snittar, med vatten och mousserande vitt vin stod färdigt och bjöds. Stora tal hölls. Sedan fick vi till slut gå ut bland dukarna av Svanbergs konst. Vid 40-talet är de första verken ifrån. De är sköna, ganska otillgängligt frågande. Vid 50-talets början kommer färgerna och formerna, som visar ett genuint poetiskt sinne och ett djupt fantastiskt formspråk. Det var då André Breton, surrealismens främste teoretiker såg honom mitt i sin analytiska poetiska inre intellektualism. Det som vi kallar den fria äkta människan. Och det var då som jag och många av oss yngre såg honom i mitten av 1950-talet för detta vackra bildskapande, direkt framtaget från ett äkta inre uttryck. Kvinnor och fjärilar går ihop. Djur och starka hår av kvinnor. Varje bild är minutiöst uppbyggd av reminiscenser från det absolut vackraste smådelarna från de gamla asiatiska folken. Innerliga varelser vid varandra finns så nära den franska symbolismens bildspråk, det som inspirerade våra imaginister som bildade en grupp från 1945-48 och vidare. Max Walter Svanbergs bilder ger en skicklig poesi till en äkta innerlig värld. Dessa bilder är fenomenala. Du måste se dem! De små viktiga detaljerna som hela tiden växer ut finurligt i många fler. Max Walter Svanberg föddes i Malmö den 21 februari 1912 och dog den 28 maj 1994. Hans bilder är starkt oersättliga!

Bild: Max Walter Svanberg

Sällsamt havandeskap i scharlakansrött rum, 1965

Gouache/täckfärg på papper

Strilande varmt regn är det här. Vid kastanjeblommornas och syrenernas blomställningar. Det gröna blir ännu grönare. Ja, det blir ännu skönare. Min dörr är öppen för öppenheten. Fast himlen här är grågrå liksom en varm blyertspenna, grafitpenna. Dofterna är ännu större. Mättade dofter. Från björkens blad och från gräslöken som står i full blom. Tack Pappa för att Du ringde nyss! Nu har jag plockat in en vacker försommarbukett i det strilande regnet till oss!

Så sprittande härligt att få fylla 61. Härligt för att jag hade en undran om det inte var lite vanskligt. Kanske att den härliga porten skulle slås igen och en nedräkning skulle börja? Å, nejdå! Precis tvärtom hände. Så nu pirrar det ännu klarare än det gjorde när jag låg och väntade på fina presenter för 50 år sedan då jag skulle fylla 11, då jag började att förstå något av nyheterna och världen. Jag känner att jag är lycklig! Ja, lycklig! För att den här världen, trots allt innehåller så mycket av det vackra: Till exempel så hörde jag en skicklig idéhistoriker som gav mig och oss så mycket om hur vi kan handla. Så att vi kan förstå att handla med full respekt för alla. Skönt vad, i början på födelsedagen. Och det är på själva studentdagen, som ägde rum för exakt fyra decennier sedan. Härliga och lärorika decennier sedan. Luften är ljum här! Vilka fantastiska dagar!

Lilla Häger jag såg Dig. Du vadade igen i våra vatten här. Din mössa syntes inte så mycket. Men Din näbb och intention syntes. Hur många mil har Du flygit sedan sist? Kanske från Azorerna eller långt ifrån Afrika. Tänk att Du vill komma och bo hos oss här för flera år i rad. Vattnet är varmt här och liknar vackra träsk. Dina långa ben kan gå över allt detta. Och Din gestalt gör mig stolt. Hoppas att Du finner god vila och god mat. Och god inspiration nära där jag bor. Så mycket liv det finns i vatten!

Kulturlunch sista gången före sommaren hade vi på Restaurang Hotell Svea i fina Simrishamn. Fåglarna betade tusenskönor utanför på det stora gröna gräset. Medan segelbåtarnas linor sjöng koncentrerat mot stålmasterna höga ute vid hamnen. Gravad god lax med dillstuvad potatis åt vi. Och frågan som jag gav idag till oss var sådan: Hur ser Din vision ut för kulturen i Ditt ämne, som Du skapar och arbetar utifrån? Hur ser en bra kulturpolitik ut? Och som vanligt var det många djupa svar vi fick höra. Här är något litet av allt vi samtalade om: Min vision för kulturen är som ett projekt jag hållit i där jag gav möjlighet till människor att få ta emot och inspireras av kulturskapare och av eget skapande. Vi behöver verkligen ta tillvara kulturskaparnas kunskaper och det de vill ge. Min vision för kulturen och konsten är att kunna skapa utifrån mig själv det som gör oss glada. Jag vill förändra världen för människan. Konstnären ska arbeta nära utan lön eller bidrag från kulturpolitiken med det som går att skapa. Människan i kulturen, behöver komma ifrån agendan med en utnyttjad värld, en korruption, ett användande som inte gagnar människan. Kulturpolitiken ska kompensera till en bättre utveckling. Hur vi tar oss dit har jag ännu inte något bestämt svar på. Men vi kan få hjälp av människan med ett ”mörkerseende”. Kulturen behöver komma in i samhället mer, med en bättre kulturpolitik. Konstnärer, dansare, teaterskapare, pedagoger, författare och skribenter med flera ska kunna söka heltidslön från kulturrådet/kulturnämnden, en lön för ett år, netto 11.000 kr/mån för projekt som kanske inte går att sälja på en gång. Det skall vara lätt att få denna lön. Konsten behöver komma mycket närmare varje människa som tycker om utveckling. En riktigt gedigen kulturpolitik och den enskilda skapande människan kan tillsammans göra detta möjligt!