Nästan härlig sommar vid stranden är det. Vågorna går in till stranden och sanden skönt. Vid stranden satt jag. Så hörde jag i vinden att sommaren är på väg. Det blir en speciell tystnad då, som mer och mer ger kontemplation och begrundan där jag tyst kan betrakta mitt eget liv. Ett ljud kändes i solen, som är mitt emellan våren och sommaren som är som denna dagen. Vågorna hördes knappast. Men de var nära hela tankegångar, som kunde komma upp i frihet. Under tiden som min högra hand byggde en skön grop igen och igen i sanden. Jag talade med mitt fina stora barn, och tänkte på Alla mina fina. Så tog jag en 50-liters säck över axeln med Eko-jord. Tung var den när jag skulle lyfta ur den. Vilken härlig jord sedan! Nu har jag planterat om mina blommor på nytt. Och givit jord till jorden. Jag talade med min mamma om det. Hon visste allt om hur pelargonier ska kunna få må bra. Vilken härlig vacker jordig dag! I den tysta solen!