Det Vackraste Livet

Jorden har jag fått idag av min fina blomsterhandlare Lena i Blomsterverkstan, Tomelilla på Österlen. Hela hon är full av skicklighet att sätta jorden och blommorna i precisa situationer/arrangemang som de vill vara i. Jag fick jord av jorden ifrån henne. Jag fick lekakulor till min rosmarinplanta och till min kärleksört. De står så fint nu utanför i min trappa. Jag har planterat de sista påskliljelökarna – De stora och de små små i jorden. Kanske de kommer upp igen nästa år! Min mörka runda vas är fylld av vackra vita liljor, gula kvistar ginst, en outslagen pingstlilja och lila vinterblommor med stora enkla kronblad! Du skulle se dem!

Å mitt lilla kabinett, mitt fina lilla rum i rummet det är så vackert och funktionellt som det har blivit. Med Gustav III stil den Gustavianska och kanske Kinnekullemarmor den som är brunröd. På det bordet en vit liten damastduk och en nyss utslagen rosa pelargon i vit kruka. Så härligt det har blivit! Jag fick en sådan fin hjälp att bära in det. Och idag så blev det ett rum precis lagom i det öppna rummet, när jag makade på mitt skrivrum lite närmare min ljuskälla. Nu har jag hall, trädgårdsrum, bibliotek, skrivrum, filmrum, sovkammare och kabinett i samma mycket stora rum. Så fick jag äntligen komma ännu närmare det vackra kastanjeträdet utanför.

Det var min första gång som jag fick en reserverad stol på en auktion. Många många människor var där i Tomelilla Auktionshall. Jag fick ett nummer 007 med rätt att köpa. Pluss någon siffra till på denna kvalitetsauktion. Hela salen var så full och många stod. Precis på slaget ett började min långa dag, som slutade vid sex långa slag. Jag skulle köpa fyra stolar med Josef Franktyg men fick ett fantastiskt Gustavianskt möblemang så lika mina dockmöbler som jag haft som liten! En ljus färg gråvit med två öppna randiga fåtöljer och rosetter ovanför, handutskurna från 1920-30-talet och en tvåsittsig soffa med bord och tjock brun marmorskiva ovanpå. Så en vas som var lika stor som en minoisk vas från före 1.800 år. Och det första som jag fick för små små pengar var en snusdosa av äkta silver som liknande min morfars. En salladsskål av genomskinlig kristall fick jag också att ta vara på. Auktionsutroparen och hans hustru var fenomenala. De arbetade så nära varandra! Bredvid mig satt ett sådant inspirerande par. Vad skall jag kunna jag säga om dagen? Jo att ingen kan veta vad vi kan få under dagen!

Att få stryka stryka stryka med det gamla svarta Philipsjärnet, ett enkelt från 70-talet när minst tre strykjärn med ånga har försvunnit mycket tidigare in i evigheten. Att få stryka min farmors sydda ljusgröna långsmala Jugendduk med en stor rosa ros på var kortsida med lila blommor och gröna blad ovanför, och en del av en kullrig sfär, med starka svarta strålar liksom i en fyrkant. På långsidan ser jag de långa linjerna, vågorna och ruterna med ett stort kryss över som går långt utöver det – Jag tror att det är min mors noggrana fållningar jag ser. Duken måste ha legat där länge och ha fållats långt senare. Så stryka min mors vita servetter med lika vackra fållade kanter. Det finns ingen jag känner eller har skådat, som syr så vackra fållar som min mor. Jag känner igen dem ända in i hjärtespetsen! Så få stryka min gräddgula duk som jag alltid ställt de tända ljusen på, när jag gav den första undervisningen i Filosofi för barn, på eftermiddagsskolan och i skolan från 1987 med Animapedagogiken som jag har skapat. Och så få stryka min mors sydda örngott, med bården av mörkblå blommor, gröna och röda blad som hon har burit med sig från sina resor. Stryka stryka stryka alla servetter sedan skönt. Och örngotten det ljusgröna med vacker text på och de ljusa rosa och alla de vita som väntar på att ge till våra sköna huvuden.

Det här hände igår! Att jag gick till Hans och samtalade med honom och sjöng för honom en ny sång som jag har skapat från mig och en ny saga från mig till honom. Sången heter Hans å Stora Hans. Vi samtalade tyst och högt ibland. Och vi ringde till hans son. Vi samtalade länge vidare. Och sedan jag gick upp med brickan förbi kortspelargänget och fick höra vem som vann mest! Österlenkonstnärernas symbol ÖSKG:s såg jag två stycken precis rakt till vänster om min röda parkerade bil, när jag gick ut. Där i parken jag hade sett in i förut med stor engelsk stil: När naturen får vända sig nära invid huset. När träden får ha kvar sin grönska mycket närmare och längre tid. När djuren finns i naturen och vid människorna. Jag fick möta konstnären My Svennberg med sin allvarliga gnista, där arketyperna/urbilderna ständigt kryper upp ur sina kunskaper vid sköna filmiska bilder av plåt, så nära de moderna sökandet någon kan komma! Du får en känsla av närvaro till alla tecken när Du ser dem och att känslan finns precis vid Dig. Den andra goda delen av konstnärsparet gav fria vidder i öppna färger som ingen kan stänga eller tillsluta. Konstnären heter Eddie Tjeno Ericsson. På ytan fast djupt subtilt, kommer öppna ja öppna färger emot Dig. Segervissa! Bestämda! Knutna för alltid till öppenheten! Så mycket en dag kan innehålla och en eftermiddag. Jag såg knippen av körsbärsblomknoppar hos dem på träden utanför och en vacker hund med tankfulla ögon.

Så härlig vårpropositionsdebatt regeringen och oppositionen ger till oss idag! Så härligt och viktigt att få leva i ett sådant land med en stor opposition. Bara att på SR P1 få höra finansministerns första anförande och oppositionens starkaste ekonomiska talesperson. Två skickliga män födda 1968 och 1965. Så en skicklig kvinna född 1967. Den ekonomiska talespersonen Mikaela Valterssons viktiga tankegångar som en dag säkerligen kommer att konkretiseras. Regeringen talar om ansvarsfulla finanser – och oppositionen talar om människan och ansvarsfulla finanser. Den enskilda människan, mot enbart den ekonomiska situationen i vårt land. Ja det är inte svårt att välja. Jag vet vad jag vill välja, fast jag själv förlorar kanske ekonomiskt. Men vad vinner jag inte för många fler. Och jag får ett samhälle där vi tänker på alla, inte bara några få. Först då kommer jag att må som en prins eller kung och känna att livet är rätt. Tänk att det finns en sådan bra opposition. Så härligt!

Jag har hållit i min första tussilago i vår och i tunna vitsippor riktigt utslagna. Så vackra och sköna var de i mina händer. Så gott de doftar efter mitt skrivande. Jag blev så inspirerad från någon jag mötte igår. Och inspirationen är fortfarande kvar. Det känns så härligt. Så har jag suttit i solen och solat mig också ganska nära vinden. Så jag är nu alldeles snurrig – att jag kan skriva riktigt nytt om våren. Våren! Du är vår vår! Du doftar som en hel å som flyter förbi om sommaren. Våren, Du är min alldeles egen fast jag vill dela Dig med alla liv. Sjunga med Dig! Leva med Dig! Leka!

Jag såg några eviga bilder av konstnären Anders W Garnows måleri – i detta enkla vackra Galleri 260 – som är skapat av Peter Hammargren i Ingelstorp Glemmingebro. Anders W Garnows färger är så sköna. Hans former, när de dras åt är puristiska rena. Poetiska former och lekfullhet med dessa former, ger Dig något mer än den strukturerade bilden. Ibland på de bästa bilderna lättar formen när den är åtdragen till en befriande känsla. Jag fick en sådan fin visning av konstnären själv och Maja Danell som jag uppskattar så mycket. De gula bilderna är de som kommer längst.