Det här hände igår! Att jag gick till Hans och samtalade med honom och sjöng för honom en ny sång som jag har skapat från mig och en ny saga från mig till honom. Sången heter Hans å Stora Hans. Vi samtalade tyst och högt ibland. Och vi ringde till hans son. Vi samtalade länge vidare. Och sedan jag gick upp med brickan förbi kortspelargänget och fick höra vem som vann mest! Österlenkonstnärernas symbol ÖSKG:s såg jag två stycken precis rakt till vänster om min röda parkerade bil, när jag gick ut. Där i parken jag hade sett in i förut med stor engelsk stil: När naturen får vända sig nära invid huset. När träden får ha kvar sin grönska mycket närmare och längre tid. När djuren finns i naturen och vid människorna. Jag fick möta konstnären My Svennberg med sin allvarliga gnista, där arketyperna/urbilderna ständigt kryper upp ur sina kunskaper vid sköna filmiska bilder av plåt, så nära de moderna sökandet någon kan komma! Du får en känsla av närvaro till alla tecken när Du ser dem och att känslan finns precis vid Dig. Den andra goda delen av konstnärsparet gav fria vidder i öppna färger som ingen kan stänga eller tillsluta. Konstnären heter Eddie Tjeno Ericsson. På ytan fast djupt subtilt, kommer öppna ja öppna färger emot Dig. Segervissa! Bestämda! Knutna för alltid till öppenheten! Så mycket en dag kan innehålla och en eftermiddag. Jag såg knippen av körsbärsblomknoppar hos dem på träden utanför och en vacker hund med tankfulla ögon.