Det Vackraste Livet

Jag vann jag vann! Jag gissade rätt på alla tre teer som Radioactive.se 103.9 och FMOsterlen.se 102.2 hade som tävling vid sin stora vackra bil på invigningsdagen av Nature Livets Apotek i Tomelilla. Det var nog nässlorna från min barndom som gav mig möjligheten till det. Visst vet jag hur nässlorna doftar då jag har plockat så många och ätit så många vårgröna nässelsoppor som min mor spetsat med grädde och ibland ägghalvor. Med för stora handskar gick jag ut, och med sin stora vackra näve mätte min far det som jag hade skördat. Det var ofta som det saknades några, då påsen bara blev halvfull av det. Sedan att gå ut igen i naturen och dofta dessa nässlor av mod. De doftade te eller soppa! De doftade en brinnande längtan! Tänk att jag minns det! Så vann jag en stor korg idag! Jag undrar om dessa ljusa nässlor finns i den?

Gula Maskrosor – Biljoner! En biljon är 1 000 000 000 000 stycken. Det är tusen miljarder. Mer än tusen miljarder gula nyss utslagna maskrosor finns här bortom mig på de sköna böljande kullarna här utanför till vänster, där jag sitter nu och skriver. Det är så ljuvligt. Jag har aldrig i hela mitt liv sett så många gula maskrosor. De gröna fälten på kullarna här utanför är nästan lika gula som de kompakta härliga rapsfälten långt därborta. Det är en vänlig grönska. Det är en vänlig tid att vara i. Det är så skönt att ringa och skriva mail till mina fina barn – Och att de tar emot det! Vilken underbar tid!!!

Å sköna kastanj här utanför mitt fönster! Dina blad är som de ungas. De 70- 80-90-talister som kämpar välutbildade för att kunna ge till sin egen samtid. Gröna med ljusbruna hängen finns de här i det enormt höga trädet. De kommer att visa oss andra som tror att vi vet och har sanningen, att vi inte alls förstår så mycket som vi tror. De kommer att visa oss alldeles nya ting! Vi behöver bara höra, lyssna. Och här utanför står kastanjen fylld av lövverk så skönt och stilla på väg. Fast nyss rörde vinden dem. Och nu också!

Det vackraste är att få möta någon som är exakt lika gammal som Du men precis en månad äldre. Det var så skönt. Det var så härligt att möta någon som precis förstår – som precis vet om att livet är ljuvligt och att det finns så stora ting att vila vid. En sådan vacker människa som samlar det goda till sin egen tid! Jag kände själen. Den var varm och tung. Så sedan barnet den vuxna som kom till sin förälder. Jag satt så länge jag kunde – tills jag valde att gå. Ingenting kan ta bort vårt samtal! Sedan gå i staden och åka till blommornas fina trädgård: Ullstorps Garden Center AB här! Och finna min farmors Rosenbräcka, så gamla vackra vita blommor säkert från hennes tid och kanske före 1670-talet: Saxifraga Arendsii. Att få plantera här hos mig och till min fina värd!

Det goda regnet har kommit. Det goda regnet är här. Blommorna invid mig kommer att leva upp. Träden, de stora höga träden kan samla upp till sin breda krona. Rötterna på alla växter kan få fukt och hopp. Blomkalkarna kan samla till sin honung. De gröna växterna blir grönare och de gula växterna gulare. Allting mörknar till det ljusa lätta. Det mörknar till den färg som de ska vara. Färgen doftar ändå ljus. Tänk också alla grodorna, som har börjat hoppas att alla deras barn kan leva i det fuktiga gräset. De känner hur tiden är inne. Och jag känner att tiden är inne, för det goda regnet.

Tack för den vackra picknicken ”le pique-nique” som vi gjorde vid havet och havets strand! Så härligt det fläktade från de sneda inlandsvindarna. Så goda smörgåsar! Och kaffe från Italien, mustigt som om det vore chokladbönor i det. Vinden lekte och vi samtalade aldrig upphörande, hela tiden i nuet som om verkligheten stod stilla: Om konst och icke konst. Om nya former och de gamla. Om politiken här som skulle kunna göra verkligheten lite bättre. Det var fint. Sedan åka hemåt med rutan neddragen och få en underbar honungsdoft från rapsfälten som just nu slår ut sin fulla blom!

Den vackraste stekpannan fann jag i Hammenhög på Mariedals gård. Den hade stått där och väntat så länge på mig. En sådan vacker liten panna som är guldbrun från Pento Nett i Italien. Den är perfekt avvägd. Den är precis lagom till mig. Den är mitt emellan en liten stekpanna och en stor. Det vackra brunröda bakelithandtaget – ja bakelithandtaget! Det är precis en aning kortare än diametern över cirkeln i botten. Helt ny! Helt oanvänd! fastän den är från 1970-talet kanske. Jag har stekt min första oxfilé i den. Det smakade gudomligt! Ciao Ciao Primavera! Ciao Ciao Fuoco!

Sköna Sandhammaren så fin Du var idag! Stranden var ljus och utsträckt. Alla kullarna hade blåst bort från tidigare så Du fick en slät lång bred strand. Havet var marinblått och vattnet helt klart igenomskinligt. På botten var spräckliga mönster som bildades av solen genom vågorna som flöt helt säkert lugnt in på en och samma gång med samma rytm. Så skönt att gå vid Dig – Sandhammaren Du som är så ståtlig och mild. Minst nio olika färger blått var där i havet och himlen och himlens horisonter. Kanske tolv färger blått när jag såg runt omkring mig. Dina vågor av havet hör jag nu sköljande inne i mitt öra. Tänk att hav och strand, tänk att hav och strand – är Dina. Tänk att hav och strand, tänk att hav och strand!