Tack för den vackra picknicken ”le pique-nique” som vi gjorde vid havet och havets strand! Så härligt det fläktade från de sneda inlandsvindarna. Så goda smörgåsar! Och kaffe från Italien, mustigt som om det vore chokladbönor i det. Vinden lekte och vi samtalade aldrig upphörande, hela tiden i nuet som om verkligheten stod stilla: Om konst och icke konst. Om nya former och de gamla. Om politiken här som skulle kunna göra verkligheten lite bättre. Det var fint. Sedan åka hemåt med rutan neddragen och få en underbar honungsdoft från rapsfälten som just nu slår ut sin fulla blom!