Det Vackraste Livet

Det enkla vackra museet Branteviks Sjöfartsmuseum finns i Hoppet på en rak gata rakt ut parallellt med havet. Hela väggarna är liksom tapetserade med ett fantastiskt marinmåleri. Det är vackra sirliga fartyg och fartyg som verkar tilltygade av vindarna. Så många bilder av ett så stort urval av marinmåleri har jag aldrig någonsin skådat på en enda gång. Det känns som om havet och skeppen är det mest påtagliga i livet som det verkligen är. Till och med en av ciceronerna bar ljusblå färg såsom havet är i vår längtan eller en solljus sommardag när vinden blåser lagom. Eller när är havet och himlen så ljusblått? Kan det också vara på en vinterdag? Så alla dessa prylar att laga dem och underhålla dem med. Och avfyrningsapparaten med räddningsstol. Här finns en räddningsstation vid mitten av 1800-talet. Se bara på hur vackert ett rep kan vara som har slagits och nyss skapats i långa rum flera hundra meter långa för att vi ska kunna segla säkert.

Där satt tre vackra kvinnor vid bordet på Pilgränds Wärdshus i Ystad. De samtalade vänligt och glatt. Deras vackra armar var fyllda med designade silverarmband och tunna breda länkar av guld. Och så en vacker designad halskedja. Hela vindruvsträdgården var fylld av deras glädje. Vi andra fick så mycket av dem. Vi började samtala. Och samtala ännu mer. Tänk att ett litet sällskap i en fin liten restaurang med fruktträdgård med björnbär, vindruvor, pelargonior och fåglar med sina livstjut kan förändra ett helt liv! Jag möter Er gärna igen!

En sommarvind brusar det är det vackraste! Att känna björkarna susa så fort här utanför är det goda. Det svänger från sida till sida och undrar om någon förstår dem. Hur kan någon förstå en annan varelse? Jo att kunna förstå är att känna dem! Nyponbuskarna svänger av vinden. Rosenbladen vindar i vinden. Parasollen svänger sig ned mot en vithet. Mot en början. Vindarna svänger i kronorna på de stora träden. De fäller stämning, de fäller sång. De fäller början i en morgon. De ger en vinds hela kapacitet. En vinds längtan som övergår allt mitt förstånd.

Österlens Körsbärschampagne nr1 blev det till slut! Jag plockade körsbären i den vackra slänten vid den långa raksträckan som inlandsisen för länge sedan dragit fram. Träden står precis emellan slät mark och backe. Där smakade mina barn och barnbarn och jag i de ljusa soliga dagarna nyss som jag aldrig glömmer. Och nu kokar jag Österlens Körsbärschampagne nr1. Jag provade igår när jag kokade saften av rabarber och i förrgår när jag kokade saften av de fina svartevinbären. Ett eget hemligt recept har jag som jag tagit emot från min mor och far utan att veta. Jag ser fram emot resultatet! Faktum är att Rabarberchampagnen nr1 och Svartevinbärschampagnen nr1 brusade och smakade riktigt gott! Men hur ska jag kunna lugna den? Det är mycket svårare att få den sluta brusa!

Att kunna koka underbar god svartevinbärssaft som min mor och min farmor och min mormor, det är så ljuvligt. I år bär ena busken mycket stora svarta vinbär allra längst in, och de andra har många svartevinbär längst ut på alla grenar. Så glad jag är för att jag kan få plocka dem. Och att det känns som de vill bli tillvaratagna av mig. Sedan ska jag koka rabarbersaft från tidigare. Grunden har legat i min frys. Sedan, ja sedan! Kanske körsbär, om de finns några kvar ute vid de stora vidderna. Det doftar så gott!

Two two to two two two two two two two. Så underbart att vara två, för dem som är så. Jag såg dem gå nära! Luften var fylld av sammet. Sammetslen var vinden inne i staden. Jag rörde min hand genom etern här nere fram och tillbaka från sida till sida och jag kände det lena. Lena luft, vet Du att Lena fyller 50 år idag! Lena varma luft sänd henne en hälsning. Jag har flaggat för henne! Den här dagen kommer jag att minnas då jag fick min vision. Och visionen är livsviktig! Få den Du också! Kom nära den och få den till Dig. Och bara ta emot!

Det underbaraste vackraste livet är när alla mina barn och barnbarn är hos mig som just förut. Så fint att få se dem. Så skönt att få höra deras röster på stranden, nära mig. Att få se dem bygga städer, berg och borgar och kanaler och vägar och små torn med flagga på. Höra dem samtala i den grönskande Österlennaturen – Den som bara skänker och skänker. Att få se teckningar om grodor, som de yngsta fångade försiktigt efter regnet här utanför, och som de sedan lät komma tillbaka under buskarna. Eller se teckningar av blommor med en spegelbild. Och så känna mitt i allt, att allt räcker! Precis som Du min farmor Anna säkert kände: Att linnet räcker. Att strandhandukarna räcker med hjälp av dem. Att det vackra blåa porslinet räcker precis. (Fast Ditt farmor, var grönt.) Att allting flyter fastän det finns flera starka viljor och fina känslor. Det jag hittat nu efteråt då allting är så tyst här, är en vit sidenknapp, vackra solglasögon, mycket god Hickorysås, utskrivna fantastiska texter, fina teckningar och min längtan!

Å S:t Knuts Gille, Adeldrickning i Tumathorp! Så många innerliga människor det finns här! Så många innerliga sånger och tal jag hörde på Din 60-åriga tid! Flera var dessa gestalter som kom emot mig. Rika på innebörder. Vackra äreportar var fyllda med utsprickande löv och blommor. Vi åkte sakta igenom sommaren. Vinden var omvälvande. Glimmingehus, där stod Du från Dina fornstora dagar. Där vajade fanor högt upp i vindarna då jag talade med kvinnor i sina vackra sidenklänningar. Så såg jag borgens hela gråa kropp. Trapporna är helt sanslösa helt olika varandra. Alla ljus var tända. Starkt och roligt kom nya medlemmar in. Det hördes Fred och Endräkt. Nya tal vajade liksom ny musik. Tiden stod stilla ändå pågående igenom många århundraden. S:t Knut jag kände Dig, fastän Du varit död så länge. När vi hissade papegojan på Gislövs Stjärna låg salen fylld av fest för Dig. Du skulle se dem. Mitt bord var som ett eldorado av viktiga samtal emellan de goda rätterna. Dansens början var liksom en bön. Samtalen flöt. De svarta frackarna lyste i skymningen och de många klänningarna var som bönens svar: Du får en människas tankar om Du verkligen ger! Och Du får dem om Du lyssnar! Du tillhör dem igenom århundraderna nu i sommarkvällen.