Absent friends/Mina frånvarande vänner! Jag dansade vid majstången på Ditt Backåkra Dag Hammarskjöld! Ett sådant innerligt ställe Du har där himlen möter jordkullarna utan att tvinga. Vi var många som var där från flera länder och kontinenter. Hundratals var bilarna som stod blänkande i gräset! Du skulle ha tyckt om det! Så sade jag till någon vacker person när vi åkte hem. Vi dansade och lekte lekar. Två pojkar stod invid Ditt huvud i brons! Jag berättade om Dig. Vi dansade kring majstången igen! När Du dog 1961 var jag 10 år. Varje gång jag åkte förbi Din grav i Uppsala tänkte jag alltid på Dig som givit så stort! Så här skriver Du i ”Vägmärken” under året 1951 på sommaren när jag föddes – snart skulle Du fylla 46 år:
”Nu. Sedan jag övervunnit rädslan – för de andra, för mig själv, för mörkret därunder: vid gränsen av det oerhörda. Här slutar det kända. Men från bortom fyller något mitt väsen med sitt ursprungs möjlighet. Här renas längtan till öppenhet: var handling beredelse, vart val ett ja till det okända. Hindrad av ytlivets plikter att böja mig över djupet men i dem långsamt rustad att formande stiga ned i kaos varur den vita skogsstjärnans doft bär löftet om en ny samhörighet. Vid gränsen – ”.
Tack för Dina ord som liknar mina! Så min vän Erik Höglund som jag lärde känna första gången jag recenserade Dig. Du hade en utställning med Ditt måleri som var så bra! Jag har nu satt en knoppig blåklint i Din underbara blåa glasvas! Blommorna står där så raka! GLAD MIDSOMMAR till alla Er!
