Det Vackraste Livet

Att kunna förstå är så skönt och vackert. Att kunna förstå mycket mera. Att kunna känna och förstå är så fint. Jag vet och känner, att den text jag hör nu är det jag behöver. Det är Elsi Rydsjös text, Karolinas Poltava. Vilken text! Den är så genomtänkt! Och hennes röst , den ger mig allt! Fantastiskt hur hon bygger upp sina tankar och personer från för länge sedan, så att de börjar leva. Så att de börjar gå över markerna och golven. För länge sedan, har de levat och lever nu upp helt igen! Det är precis det som någon kan önska sig! Och jag tar emot allt detta.

Jag ser en solbild på min vägg nu och känner med handen här. Från den mörkare ytan till den ljushyltade rektangeln i soffan. Värmen stiger upp och skön tystnad. Nu kan jag ta ned stjärnan! Nu har det riktiga ljuset kommit med svag värme som ska bli större i sin egen styrka. Nu känner jag igen min egen tid. Mina tankar börjar skapa. Som lianer ligger de över varandra och under och väntar på utskrift. Det blir en vår. Det blir min vår och Er. Och de minas. Solen lyser över trädtopparna nu rakt in som ett ljuvligt öga!

Jag hörde en sådan vacker röst som talade om porslin och om bilder. Rösten berättade för mig om sina sånger. Och jag kunde höra min egen röst, ge allting ifrån mig själv. Så sällsamt det är, att plötsligt finna responsen från en annan varelse som Du ännu inte känner – fastän ändå känner nära! Som solen gick upp här nyss, blev himlen så blå att jag gick till mitt kök och bakade små goda rågsiktscones. De doftar så härligt här nu!

Tack fina gamla år och decennium för att Du stod mig bi på flera punkter! Du försökte också mycket. Nu tackar jag Dig så gott för att Du varit här, och jag önskar mig hett igen det finaste livet nästa år, nästa decennium! Vad jag önskar är det allra hetaste som jag ännu inte funnit! Och jag önskar också att freden skall komma i varje Afrikanskt land. Att den skall komma i varje Nord- och Sydamerikanskt land – i varje del av det vackra stora Asien – i varje del av oss, i varje del av Oceanien-Australien och i varje del av Antarktis. Må våra landområden fredas stort, så att vi alla kan leva gott! Alla! Vi kan ganska, riktigt mycket! Och vi kommer att kunna mer! Tänk bara på vad Du kan, om Du har lust!

Det allra vackraste är att få vara i julen med sina barn och barnbarn, sin familj – min fina familj! Att få vara nära dem och se dem vara fina mot varandra, lyssna på varandra. Att få sitta runt julklapparna tysta och höra julevangeliet som min yngsta läser och som mitt äldsta barnbarn läser emellan varandra. Att få vara i skönheten ibland de sina, och äta den goda julmaten tillagad tillsammans av dem som vill. Att få höra oss sjunga tillsammans då alla är med. Jag har aldrig hört ljuvligare toner. En sådan underbar gnistrande fröjdefull jul som jag fick!

Snö snö snö, Snö snö snö! Jag har aldrig sett så mycket snö sedan jag kom hit till Österlen. Mer än fyrtio centimeter ligger snön här ovanpå mitt balkongräcke. Fast snön ändå har blåst mycket bort, så är det minst tio centimeter mer än min linjal var i skolan. På räcket växer snöhögen sig så stor, att jag snart inte kan se ut på den snöhöljda gården. Jag provar att skotta, och att borsta. Och jag minns mina många skottningar vid mitt föräldrarhem, i ljuset av den varma lyktan.

Min lilla röda bil med sin fina stjärna, så fint jag har fått göra för Dig idag! Service, service, service: Först öppna motorhuven, sedan kolla kylaren för att kolla graderna inför 28 grader kallt, med hjälp av en skicklig kvinna på Roger Olssons fina mack i Tomelilla. Sedan kolla vattnet, kolla i min baklucka, om jag hade koncentrerad spolarvätska. Och ja, ja visst! Sedan hälla vatten i, tills det tog slut. Och öppna kranen och hälla hela röda kannan full, för att hälla i min spolarvätska. Så få hjälp med att kolla däcken, att de är fyllda till 2 kg. Sedan försöka sätta på navkapslarna och kunna få hjälp med dem av den skickliga kvinnan, och av en trevlig kund att trycka på de två sista. Kolla oljan! Se att det behövdes mer. Därefter försöka få upp det svarta locket, för att slå i oljan och hitta en oljeflaska där i bakluckan. Gå, för att hämta en till att köpa. Försöka, försöka att få upp locket och försöka tills den skickliga kvinnan på macken fick upp det, och kunde hälla i min olja. Sedan åka till Fredriks bilvård i Tomelilla, för att visa upp min röda fina bil och få beställa tvätt, sedan kanske vaxning längre fram. När jag körde därifrån var min röda fina bil så glad, att jag kände att den körde mjukt och flöt som ett putsat skepp på floden Donau. Och så få hjälpa en ung man, som berättade att han hade funnit sin käraste på tv, i Bonde söker fru. Hans bil hade stannat lite längre fram, före järnvägsspåret. Jag hjälpte honom att komma dit han skulle, och kände mig mycket glad: En sådan bildag! Nu står min bil vänd framåt, om snön skulle lägga sig så stor då kylan har lagt sig till ro.

Så vackert Herta Müller att Du skall få ta emot Nobelpriset i litteratur om några timmar! Du som har skrivit om och arbetat för friheten och för att få tänka fritt, leva fritt utan andras bestämmande. Tankefriheten har Du arbetat för länge även om de försökte stoppa Dig, trycka ned Ditt tänkade, säga upp Dig! Heder åt en sådan sak och ett sådant stort arbete! Hoppas att Du får vila gott och bra på Dina lagrar, och får fortsätta att tänka fritt och skapa fritt om friheten; att tänka fritt och att leva fritt! Grattis Herta! till Ditt Nobelpris för Dina många viktiga poetiska rader! Fredrika Bremer som skrev ”Hertha, Eller En själs historia. Teckning ur det verkliga lifvet”, 1856 hälsar också mycket gott till Dig!