Jag ser en solbild på min vägg nu och känner med handen här. Från den mörkare ytan till den ljushyltade rektangeln i soffan. Värmen stiger upp och skön tystnad. Nu kan jag ta ned stjärnan! Nu har det riktiga ljuset kommit med svag värme som ska bli större i sin egen styrka. Nu känner jag igen min egen tid. Mina tankar börjar skapa. Som lianer ligger de över varandra och under och väntar på utskrift. Det blir en vår. Det blir min vår och Er. Och de minas. Solen lyser över trädtopparna nu rakt in som ett ljuvligt öga!