Det Vackraste Livet

Lunchpromenad i skogen! Härligt! Och vad såg jag: Jag såg fyra sorters fjärilar, en vit med oranga ytterspetsar som följde mig en bit på vägen. Jag plockade mer än sju sorters blommor. Varav en var två stycken styvmorsviol. De liknar verkligen små små penséer. Så en till sorts viol, den ljuslila skogsviolen som ser så enkel och fullödig ut. Och en vit blomma med rak ljusbrun stängel och vackra ståndare. Den liknar vitsippan men bär kalken mer återhållsam. Den växer i den vackra bokskogen och har flera gredelina ränder inne i varje kronblad. De gröna bladen satt vid marken. Vad kan den heta? Härligt att få vandra i skogen när alla knoppar längtar innerligt att få veckla ut sina gröna blad. De kämpar och arbetar för det. Precis som vi kan om vi väljer det!

Fin gemenskap fick vi där vi satt i det stora rummet ibland sköna målningar från 1180-talet. Körer från alla åldrar skapade en spännande vårkonsert för oss i den inspirerande grönskan. Sånger från 1400-talet steg upp och klädde valven. Från 17-18-1900-talet också kom de emot oss så att vi alla blev som ett i rummet. Barn- och ungdomskören lät sina vackra röster lindas kring oss tills det gav ett skapande varmt eko till alla. Otroligt hur mycket de ungas och äldres röster kan förändra en dag. De sjöng alla och stod i rader sedan ute på grusgången. Så fint ni gav i Brösarp!

Tydliga nära tecken fick jag ta emot idag. Den bild som jag väntat på, fick jag ta med mig hem. Två former som ligger nära varandra men som inte alls tar ut varandra. Bara visar varandra en inspiration i närheten. Så fint att vara i detta. Så fint att höra från mitt vuxna barn nya tecken som kan skrivas eller sjungas på nya sätt, där varje varelse ger varandra utan att taga. Här växer alla blommor starka: Vita så många tusentals, några blåa och så den gula vårlöken med sina gröna blad. Vad vore jag utan vårlöken som låter ljusen gunga och gunga och omformas och rulla i dessa?

Så vackert jag fick vara med om. På valborgsmässoafton fick jag möta Edward och hans fina föräldrar. Här är en nedåtgående sol nu. Med stora känslor för livet. Och varm värme. När jag hör de goda talen om att lyssnandet skall vara det viktiga och om blommorna som slår ut. Alla de tecken har en yta. Att som alla får vara för en skön känsla. Ett fyrfaldigt leve för våren! Våren är kommen nu! Och våren susar redan starkt. Ett trefaldigt och fyrfaldigt leve för alla. Grönskande vidder och värme för allt växande, det är till Er.

Havets vågor glider in. Vågrörelsen ger ljudet som ger ekot till mig på stranden. Havet är mörkblått och grågrönt. Stranden är vitare i år. Men strandens former har inte förändrats så mycket som förut. Jag fick läsa en predikan på stranden. Den var rak, enkel och gedigen. Någon talade om: ”Men denna skatt lägger jag i bräckliga lerkärl/…/”. Och jag tänker på orden: Så ”förnyas min inre människa dag för dag”. Är det igenom det bräckliga lerkärlet och de ljusa ljusa sandkornen som jag känner här i min hand? Stranden lyser med alla sina sandkorn, nästan som Mälarhusens sand. Här på Sandhammarens utkikspost.

Fantastisk enastående miljö fick jag gå in i! Fick jag vara i. Ett speciellt ställe för växter att växa i är Butik Västanbäck i Hammenhög. Ett ställe där varje varelse får full teckning. Där varje ting får full bäring och ges fullödigt utrymme att vara i efter sina egna förutsättningar. Här är starka linjer formade som en konstnär bara kan forma. I en fullödig precision. I en starkt exakthet. I en styrka som är starkt vänlig. Allt detta ryms i den lilla butiken. Jag fick stora rosenliknande så fullständiga blommor med mig. Mörklila luktärter höga som mina närmaste hade älskat. Sedan en bunden bukett med vita franska tulpaner och gröna blad som från Parnassos. Helt omtumlad blev jag. Jag åkte hem och en nyckelpiga med två prickar kom mot min vindruta. Jag stannade och ville rädda den i gräset. Någon sade så: Du stannade för att rädda en nyckelpiga? Ja, sade jag och startade bilen igen. Jag är lycklig och omtumlad. Tack för Kulturlunchen nyss! Det gav så mycket för framtiden. Du gav så mycket.

Jordarna gassar här idag! Varje jord ligger skickligt förberedd av skickliga händer här. Den gassar. Ur den stiger dimmorna upp. De dansar från varje väl beredd fåra. Där ur leker de sedan. Tunna tunna gröna fjun syns. Och vita fläckar av snö långt där borta i skuggan ser ut som stora vita fjädrar som vilar sig och snart ska flyga bort. Ljuset är så ljust att det nästan hörs musik. Jag fick möta Gunnel som skapat Backagården. Dessa trädgårdar både inne och ute med café och butiker med bilder, kläder och spännande keramik. Tack för att Du berättade om Din farmor som var egen företagare i Simrishamn i början av 1900-talet. Så fina röda tulpaner Du visade mig ute. Redan har de börjat slå ut genom sina formfulländade blåtoner.

Underbart att få känna igen sig. Vi satt några femtiotalister kring ett vackert bord. Vi var ungdomar 1968, som någon sade och tonåringar. Kanske är historiska upplevelser kopplade till hur gamla vi var då? Kanske att det ger medvetandet till det inre. Hur fint och sprudlande det är att få känna igen sig i sina jämlika jämlikar. Tänk om vi kunde skapa någon fin viktig struktur för allt detta. Det var så fint. Och så fint det var att få tala nära med mitt stora barn. Och med min goda vän på Sandhammaren. Havet är grått här när jag ser det till höger. Och riktigt svällande gnistrande mörkblått till vänster.