Tydliga nära tecken fick jag ta emot idag. Den bild som jag väntat på, fick jag ta med mig hem. Två former som ligger nära varandra men som inte alls tar ut varandra. Bara visar varandra en inspiration i närheten. Så fint att vara i detta. Så fint att höra från mitt vuxna barn nya tecken som kan skrivas eller sjungas på nya sätt, där varje varelse ger varandra utan att taga. Här växer alla blommor starka: Vita så många tusentals, några blåa och så den gula vårlöken med sina gröna blad. Vad vore jag utan vårlöken som låter ljusen gunga och gunga och omformas och rulla i dessa?