Underbart att få känna igen sig. Vi satt några femtiotalister kring ett vackert bord. Vi var ungdomar 1968, som någon sade och tonåringar. Kanske är historiska upplevelser kopplade till hur gamla vi var då? Kanske att det ger medvetandet till det inre. Hur fint och sprudlande det är att få känna igen sig i sina jämlika jämlikar. Tänk om vi kunde skapa någon fin viktig struktur för allt detta. Det var så fint. Och så fint det var att få tala nära med mitt stora barn. Och med min goda vän på Sandhammaren. Havet är grått här när jag ser det till höger. Och riktigt svällande gnistrande mörkblått till vänster.