Det Vackraste Livet

Att ta hand om våra rosor är det vackraste. De är mjuka rosa, som är som tunna mjuka tyg. De finns dem som är som mörkröda stilla som ingen kan vara utan. Det är också, som så rena gula och som mörkare gula nästan oranga. Alla rosor är som Du min vän Hans. Min vän, Du var rosa och mörklila. Dina fina tankar var blåa. Vi sjöng Bellmans sånger många gånger. Många gånger fler tänker jag att vi sjunger många sånger till. Jag saknar Dig! Du finns här hos oss! Fina Hans, tack för Dina tankar och Dina ord som jag aldrig glömmer. Ditt leende vill jag aldrig vara utan. Å liv! Å Hans! Så livet var så vackert. Du tyckte om blommor precis som jag. Du doftade dem och såg framför Dig hela sommaren. Rosorna behöver vi ta hand om och värdarna och grannarna som förstår. Jag kan bara be nu. Till Er.

Det allra vackraste är att förstå sig själv och sin omgivning! Vart kommer Dina ord att hamna? Hur får de den skönaste responsen? Det är livsviktigt att Du förstår gränserna emellan Dig och andras liv: Hur de kan suddas ut eller bli tydligare! Att förstå sig själv betyder att respektera sig själv och sina egna känslor oavkortat. Och att ge möjligheten till andra att helt respektera dem. Det betyder också skönt att få möjlighet att förstå andras liv och andras känslor, utan att Dina behöver gå bort. Att gå bort kan känslor göra och förhållningsätt om det behövs. Det är bara bra för det blir bara större och större. Men att gå bort som min vän Hans, det är vackert och oåterkallerligt. Hans, jag vet att Du finns med! Och att någon nära kan förstå min känsla!

Jag har förstått mycket mer av livet i dag när jag solade på Sandhammaren! Jag kände sommaren så skön och jag såg den! Jag travade långt där till vänster precis nära några gröna grästuvor längst med horisonten. Så badade jag. Några grader mer var det än det brukar. Kanske 15 -16 grader varmt. Så skönt efter nästan 30 graders värme i solen! Och så vila på stranden i solen. Har Du vilat efter ett bad i den starka stilla solen så vet Du hur underbart det är. Det bara finns en närvaro! Och när Du ser upp är det bara solen som värmer Dig! Så skönt att också tala med min yngsta. Teckningen på Sandhammaren är större i år! Vilken skön sommardag!! Jag lever och känner att jag förstått så mycket mer som är skönt!

Så fint att få samtala med Käbi P över böckerna! Om hennes serieteckning i konsten. Det är till henne och honom och våra barn vi skall ge vår respons till de viktiga värdena: Vänligheten och godheten. Dessa är mer än fromma värden. De har en potential som går långt utöver de närmast snart uttröttande värdena om ondskan. Det finns ett vitt fält här, att fylla för den nya generationen! Med nya serier, nya bilder, ny poesi, ny text, ny musik, ny film, ny dans, nya strukturer och ett nytt tänkande att skildra den mycket svårfångade vänligheten och godheten så komplicerat som de uppträder. Det var så fint att möta Dig Käbi P! Vi möts säkert igen!

Regnet är så skönt när det häller ned och svalkar min heta kind. Regnet är en befrielse från allt damm. Det faller stramt snett nedåt. Regnet är som en ny början till allt som ska bliva.

Absent friends/Mina frånvarande vänner! Jag dansade vid majstången på Ditt Backåkra Dag Hammarskjöld! Ett sådant innerligt ställe Du har där himlen möter jordkullarna utan att tvinga. Vi var många som var där från flera länder och kontinenter. Hundratals var bilarna som stod blänkande i gräset! Du skulle ha tyckt om det! Så sade jag till någon vacker person när vi åkte hem. Vi dansade och lekte lekar. Två pojkar stod invid Ditt huvud i brons! Jag berättade om Dig. Vi dansade kring majstången igen! När Du dog 1961 var jag 10 år. Varje gång jag åkte förbi Din grav i Uppsala tänkte jag alltid på Dig som givit så stort! Så här skriver Du i ”Vägmärken” under året 1951 på sommaren när jag föddes – snart skulle Du fylla 46 år:

”Nu. Sedan jag övervunnit rädslan – för de andra, för mig själv, för mörkret därunder: vid gränsen av det oerhörda. Här slutar det kända. Men från bortom fyller något mitt väsen med sitt ursprungs möjlighet. Här renas längtan till öppenhet: var handling beredelse, vart val ett ja till det okända. Hindrad av ytlivets plikter att böja mig över djupet men i dem långsamt rustad att formande stiga ned i kaos varur den vita skogsstjärnans doft bär löftet om en ny samhörighet. Vid gränsen – ”.

Tack för Dina ord som liknar mina! Så min vän Erik Höglund som jag lärde känna första gången jag recenserade Dig. Du hade en utställning med Ditt måleri som var så bra! Jag har nu satt en knoppig blåklint i Din underbara blåa glasvas! Blommorna står där så raka! GLAD MIDSOMMAR till alla Er!

Att kunna säga nej är det vackraste livet! Och att kunna säga ja! Säg nej, ett lagom skönt nej, när Du känner hur viktigt det är att säga nej! Att vilja säga nej, att känna att Du behöver säga nej, då säger Du bara Nej, Tack! Men glöm heller inte att säga ja, när något stort i Dig bejakas, när nästan hela Du bejakas! Säg nej när det är nej! Säg ja när det är ja! Och var inte ledsen mer än någon dag att Du i en viss stund kanske sagt fel. Minns mina läsare! Att hela tiden kommer tiden ny och ny och ny! Aldrig blir tiden gammal! Bara lita på Din egen känsla och Din tro! Glöm inte att Du aldrig blir lycklig på någon annans känsla och tro! Endast på Din egen!

Jag såg en människa se mig, jag kände det. Jag såg också så. Såg bladen utanför virvla viska runt i de tunga skyarna. Jag såg tusentals fåglar framför mig flyga nära mig och tyst sjunga sånger som jag älskar: Vill Du vara evigt? var deras sång. Vill Du vara nu? Mitt jag upplöstes i min hand vid talet vid en längtan. Så tyst skönt det är att mötas så andlöst i världen! Världen blir större då! Mycket större än jag själv. Fråga Dig: Hur är det att möta någon precis i Din egen tid? Så många ljud det finns bredvid som Du aldrig kan glömma. Vad gör Du med Din närhet? Det är en fråga som är så stor. Ett möte vänder sig i Dig till en böljande sång om Noak som tog alla djuren, som tog alla växter, som tog alla varelser att vårda! Att plantera nya växter det är det enda att göra! Plantera alla stora ekar alla stora lökar alla ord alla avokadon alla ljus, tills de slår rot!

Om Du skall säga något mera går det icke! Mer än att vänligheten visar oss! Det som vi lärt från dem som är äldre som vågar känna och tro! Vips vips! Så många äldre vi har att säga tack till för deras känsla och tro!