Att ta hand om våra rosor är det vackraste. De är mjuka rosa, som är som tunna mjuka tyg. De finns dem som är som mörkröda stilla som ingen kan vara utan. Det är också, som så rena gula och som mörkare gula nästan oranga. Alla rosor är som Du min vän Hans. Min vän, Du var rosa och mörklila. Dina fina tankar var blåa. Vi sjöng Bellmans sånger många gånger. Många gånger fler tänker jag att vi sjunger många sånger till. Jag saknar Dig! Du finns här hos oss! Fina Hans, tack för Dina tankar och Dina ord som jag aldrig glömmer. Ditt leende vill jag aldrig vara utan. Å liv! Å Hans! Så livet var så vackert. Du tyckte om blommor precis som jag. Du doftade dem och såg framför Dig hela sommaren. Rosorna behöver vi ta hand om och värdarna och grannarna som förstår. Jag kan bara be nu. Till Er.