Jag såg en människa se mig, jag kände det. Jag såg också så. Såg bladen utanför virvla viska runt i de tunga skyarna. Jag såg tusentals fåglar framför mig flyga nära mig och tyst sjunga sånger som jag älskar: Vill Du vara evigt? var deras sång. Vill Du vara nu? Mitt jag upplöstes i min hand vid talet vid en längtan. Så tyst skönt det är att mötas så andlöst i världen! Världen blir större då! Mycket större än jag själv. Fråga Dig: Hur är det att möta någon precis i Din egen tid? Så många ljud det finns bredvid som Du aldrig kan glömma. Vad gör Du med Din närhet? Det är en fråga som är så stor. Ett möte vänder sig i Dig till en böljande sång om Noak som tog alla djuren, som tog alla växter, som tog alla varelser att vårda! Att plantera nya växter det är det enda att göra! Plantera alla stora ekar alla stora lökar alla ord alla avokadon alla ljus, tills de slår rot!
Om Du skall säga något mera går det icke! Mer än att vänligheten visar oss! Det som vi lärt från dem som är äldre som vågar känna och tro! Vips vips! Så många äldre vi har att säga tack till för deras känsla och tro!
