Det Vackraste Livet

Vi har bröllopsfest här i prästgården i dagarna tre. Det är Wallins fina barn som gifter sig med Cederbergs fina barn. Både regn och sol har kommit för att fira stort! De har valt och arbetat för varandra. De kan båda föra fram en gräsklippare på skickligt vis. Det har jag sett. Båda kan vårda hela trädgården och naturen. Båda har valt varandra och hållit fast. Så vackert det är med någon som vill ge viktiga löften. Nu flyger fåglarna häromkring och väntar på dem. Må deras dagar bli lyckliga med varandra! Må deras förståelse och kärlek blomma starkt inför varandra! Säger jag som är skrivare som ser högt utifrån ett berg – och sätter upp flaggan för dem och de deras.

En vacker högrest vänlig människa stod framför oss och berättade. Det var Carl Piper som berättade om ”Konsten att driva ett fideikommiss”. Hela det starkt vitmålade uthuset på Tjörnedalagården var fullt av människor som satt helt tysta och ville höra. Vi hörde om Becks svarta guld som blev den driftiga Christina Pipers röda guld. Om hela fabriken där många många människor levde och arbetade. Folkmängden var under en viss tid större än i Malmö. Vi fick höra om fortsättningen med hur naturen kan skyddas i sina ekosystem samtidigt som ett gott jord- och skogsbruk kan bedrivas. Det går om vi arbetar för det! Han berättade om framtiden hur vi inte ska låta någon driva oss bort av stora bolag som bedriver provborrning efter fossil gas. Vi som är med, arbetar för att en lag skall skapas så detta aldrig kan äga rum. Tack för de viktiga orden, säger jag efter en föreläsningskväll med både själsmat och magmat. Rösta rätt säger jag. Rösta på dem som vill skapa en ny minerallag för att vi och naturen skall få leva gott samman!

Jag har sett motorn på Bornholmsklippersen Klara Marie. Den är en Scania Vabis. Grön och fin. Grön och välformad, som doftade skön olja. Inne i skeppet var lugn eftertänksamhet. Och de två masterna var fortfarande så vackra. Min fina Klara Marie! Mitt emot i Simrishamn låg skeppet Briggen Tre Kronor af Stockholm. Fint med många pluggar, så vackra i golven och med taljor tillverkade av Göran som jag talade med. Med ljus linfärg som återkastar ljuset är det skeppet byggt! Med historia är detta skepp byggt! Många meter till och med många segel. Min Klara Marie är mindre och så underbart stor! Och till min lärare Ingrid vill jag ge allt! Hoppas att Du blir frisk snart! All musik som Du sjungit vill jag ge till Dig och all min känsla! Jag tänker på Dig!

Nu förstår jag hur mycket vi behövs för dem som inte har så mycket. Det är vackert att Du och jag tänker på andra som har det svårt. Att vi tänker på politiska alternativ, för att de som har det mycket svårt också skall få komma till sin rätt. Rätt är att tänka gott för andra och för sig själv! Skönt är att vara nära och känna sitt liv och andras. Gott är att känna sitt eget liv mycket fint – och att unna andra något mycket fint oavsett varifrån de kommer. Sant är att det går en skiljelinje emellan människor som vill fint för andra och fint för sig själv – och bara vill fint för sig själv!

Att se det stora framför sig – är att se det lilla och det stora! Det finns där bakom varje grässtrå, varje blomma börjad. Varje dag och varje natt. Varje timme och varje påbörjad sekund. När solen går sin bana varligt och varje stråle möter Dig. Det är som bären som börjar mogna – röda, svarta, röda goda. Syrligt doftar de som starka band Du bär. Vill Du se Ditt liv så se det i Din närhet. Känn doften av tjära och av rosor. Ljusa gula finns där nu för Dig. Ljusa rosa och mörka röda. Grässtrån gröna vaktar livet gott! Starkt går livets vävnad vidare att känna: Att känna stort!

I Gladsax kyrka sjöng Miriam Andersén en oförglömlig sång om Marias Betlehem. Med harpan milt tillbakadragen, kom sången fram i dur och moll. Så innerligt och trosvisst. Så enkelt och förståerligt rikt! Så vackert och naturligt att jag längtade dit. Hon följde sina egna spår förtroerligt. Hon sjöng ur sina fina melodier. Samma väg gick hon och Maria, just denna dag. Lika djupt och trofast! Lika nära, fast nytt långt därifrån. Lite mer än tvåtusen år är det emellan! Och nu är kvällen skön här som en ljus genomskinlig dag!

Så skönt att få ha sina barn hemma! Och att få lära sig mycket nytt från dem. Att få lära sig om nya sorters maträtter och nya tänkanden. Att få känna och komma ihåg om livet som varit förut. Att få handla på nya sätt, utifrån deras viktiga perspektiv. Jag älskar mina barn och barnbarn. Jag vill att de ska få njuta fint i livet. Jag vill visa dem all min omsorg, all min fantasi, all min omtanke – hela mig. Så går sommardagarna vidare med den andra releasen och releasefesten för min goda vän. Så går dagen vidare med min nya tekopp inköpt på marknaden i Simrishamn idag, skapad av Annabell Keramik. En sådan tekopp som jag ägt en gång som var grön. Här är sommaren skön. Här går sommaren vidare. Och mitt hjärta är här hos mina nära.

Någon arbetar med min sidenklänning nu. Det är den vackraste jag haft. Tyget är tunt och i evighetens sandfärg – Den med den ljusa sanden och strålande solen som ligger över. En vänlighetens färg, nära sanden men ändå gyllene. Siden prasslar så skönt, lite lite tyst. De tjockare sidenet som de syr min slöja i nu på fina ”Atelje Nordhsytt” i Simris är som champagnegräddfärgad och prasslar ännu mer. Solen skiner varmt ute och jag tvättar och städar till min yngsta skall komma.