Någon arbetar med min sidenklänning nu. Det är den vackraste jag haft. Tyget är tunt och i evighetens sandfärg – Den med den ljusa sanden och strålande solen som ligger över. En vänlighetens färg, nära sanden men ändå gyllene. Siden prasslar så skönt, lite lite tyst. De tjockare sidenet som de syr min slöja i nu på fina ”Atelje Nordhsytt” i Simris är som champagnegräddfärgad och prasslar ännu mer. Solen skiner varmt ute och jag tvättar och städar till min yngsta skall komma.