Det Vackraste Livet

Jag såg fyrtiofyra lådor lastas på, i en vitblå liten lastbil, från ett historiskt fint litet bibliotek. De stod och väntade där länge. Lådorna var där fyllda av dessa böcker och viktiga texter som vill ge oss något. Som vill ge sin mottagare allt det som vi kan få. Texterna väntar här på att få bli lästa precis som biblioteksägaren läste alla dessa så noga. De väntar fortfarande på att få föra dessa böcker och texter dit de skall. Vad gör vi med våra förfäders texter? Skall vi läsa dem pärm från pärm? De vill verkligen bli lästa lugnt och länge, tills vi förstår! Den lilla lastbilen står där fortfarande kvar efter mer än en timma på tomgång, och väntar som om de väntar på biblioteksägarens starka svar. Tio lådor fler lastades till slut på! Måtte detta fantastiska bibliotek ge allt till sina nära!

Mina Trettondagsvåfflor är underbara! Här är mitt eget recept: Tag 4 dl ekologisk rågsikt i en vacker skål, två moccaskedar bakpulver, 1 moccasked havssalt. Blanda ned 1 dl gammaldags mjölk och 3 dl kallt gott vatten. Vispa och häll ned två ekologiska ägg och vispa färdigt. Häll i det redan smälta ekologiska smöret 100 gram. Vispa och låt stå i 10 min, medan Du värmer det elektriska våffeljärnet eller Din farmors sköna gjutjärn på 3:an på spisen( sätt upp högre värme straxt innan gräddning) – och så putsa Din pendelklocka. Efter 10 min, vispar Du i 20 gram smält smör och en ½ dl kallt vatten och två nypor havssalt. Vispa och börja grädda! (Smöra det gamla gjutjärnet före varje gräddning.) Häll i 1 dl för varje lagg. Grädda dem till ljust gyllenbruna. Det sprider sig då en sådan underbar doft av 1800-tal i Ditt kök! Ät som våfflor med björnbärssylt eller hjortronsylt. Eller skapa goda ”creper” till Din förrätt, med ingredienser från havet eller från växterna. 9 våfflor blir det, som det vackra talet!

Nedanför mitt flygplan såg jag guldbrodyrer! Det låg som nära guldbrodyrer, vid den blanka vingen nära den blanka vingen vid flyget här. Många guldbrodyrer lyste från samhällen där nere. Det gnistrade som markasiter och de var flyende som silverguldljus, när det glimrade och glimrade så stort i skymningen! Många byar och många samhällen låg där nere, när jag såg det under planets blanka vinge nära vid varandra. Jag har aldrig sett det samma! Guldljus så skönt glimma, som det närmaste av liv! När flyget närmade sig, var jag så stort nära mig själv att jag såg detta nya födas. Jag är säker på att det kommer en ny tid, som vi alla kommer mycket mycket att tycka om!

Här står träden fulla och lugna av stilla snö! Allt är lugnt, inga vindar finns! Det är bara fullt av vit skön snö, som jag har börjat gilla. Marken finns här vit som snö, så välver den nära mig när jag packar. En liten liten blå himmel finns, men mest är himlen gråljuslysande bakom de stora trädkronorna. I varje liten gren ligger snö som om de vore blommor eller videkissar lena. Bilarna utanför kommer fler och fler. Inte som igår så få. Jag är på väg till min familj. Hoppas att flyget skall kunna flyga! Hoppas att julen blir så fin! God jul till alla Er! Och Gott Nytt år till Er! Hoppas att solen vill lysa över oss alla! PS. Det finns en oerhörd nästan fullmåne här nu, vid 16.10 tiden. Den är så stor och vackert gullysande, så nära den ljusblå skymningen.

Så många vänliga människor det finns! Det är stort att känna! Min hela gård var full av snö och drivor och därför gick jag ut på vägen. Jag tänkte, kanske stannar någon? Och en sådan fin kvinna stannade sin silverbil för mig. En fin diesel mercedes, som hos mina föräldrar i min barndom, fick jag åka med till Tomelilla för att posta mina brev. Jag handlade och gick rätt långt emellan brevlådor som töms idag och töms i övermorgon mellan affärer med pepparkakor. Så ringde jag till taxi! Men ingen av dem kunde komma. Någon hörde min förfrågan och körde mig hem. Tack snälla Du! Nu snöar det igen, ganska rakt ned. Så många goda vänliga människor där finns här ute!

Det är snöstorm här. Det är vindarna och snön som bestämmer nu. Som på fjället är det, 11-13 sekundmeter. Vindarna viner och snön flyger så fort från höger till vänster. Som i en dimma, i en farlig vacker dimma. Det är vitt på grenarna och snön ligger fort på taken. Här inne viner vindarna stort, utanför är kaos. Här kan bara naturen bestämma. Naturen bestämmer för mig! Naturen är så stark! Naturen började dagen så stort. Jag kan inte åka ut med mina brev. Jag kan knappast gå ut. Jag kan bara vänta tills naturen nått sitt mål. Min fina natur, när skall Dina vindar släppa av? Jag måste bara vara inne på min fina storasysters födelsedag! Och jag minns och jag minns jordbävningen kl 06.15, 2008 på hennes födelsedag!

Det är så skönt att kommunicera! Mitt vatten var borta men nu är det här igen. Jag såg det och kände det. Och det skall vara borta ett tag igen berättade min fina värd. Mitt barn skrev brev och talade om våra platser på Operaterrassen. Och jag skrev tillbaka. Det är så fint det som hon ordnat! Min redaktör skrev, och min fina elev, och min vän om hur jag ska göra. Det är skönt att veta. Min snö ligger försiktigt på den stora bruna balkongen. Jag fick se det när jag gick ut. Min post har ännu inte kommit. Men kommer snart. Min stjärna är tänd! Och mitt julträd är tänt precis nyss!

Som en februaribild av renässansmålaren är det! Med den vita snön vid de vackra konturerna. Svarta står träden mot den vita snön. Små svarta fläckar emellan dem finns där. En ljusgråblå himmel mot de så svarta träden. Jag kan höra snön smälta bort. Och ser dem i deras starka konturer. Det ligger ett vitt täcke emellan, som om det vore storstoppat. Det finns en lila färg, som jag inte kan undvara. Det smälter och smälter förbi mig. Det smälter nu. Många snöstjärnor skiftar form. De blir mindre och mindre. Och tätare och tätare samman växer de. Isen smular sig ovanpå. De skrovlar sig och finner sin närvaro. Här är det som om det vore februari och vi snart skall kunna finna våren! Så skönt här på Österlen!