Det Vackraste Livet

Skön kulturlunch var det! Jag fick hålla i en Letto läsplatta. Liten och tillbakadragen är den. Den ger ett återhållsamt gråsvart intryck. Liten så där seriöst, att få lita på. Lätt som en plätt, men lite trög. Det tillbakadragna matta fönstret gav en respons till min egen känsla och min handling att läsa först och och sedan sakta vända blad. Lika breda meningar går att få, såsom i en pocket. En två tre korta stycken syns. Sedan får Du bläddra. Liten, stark och tillbakadragen. Den är härligt lugn mot en vanlig dator. Så skönt, att få sitta runt bordet på restaurang Svea med kulturlunchen och den nya inspirerande ledaren. Vi talade om e-böcker. Och om de unga och äldre som skapar. Härligt! Skönt! Jag kommer gärna igen.

Fullkomligt klarblått mellan stammarna. De yttersta spetsarna förvinner in i himlen. Solen lyser på stammarna. Fåglarna som jag bara hör men inte ser vilar i solljuset. Några strängar av snön reflekterar dem. Länge verkar de samordnas av en glöd från stammarnas inre. Länge ser jag dem. För länge sedan har vintern velat släppa sitt grepp. Kylan och mörkret är borta just nu. Vad skulle vi vara utan solen!

En solskugga på väggen just nu, lever här. Solens runda ansikte lyser över gårdstaken och fördelar sig starkt in igenom blommornas många långa bladverk i mitt fönster. Så träffar avtryck av dem på den sneda vita väggen. En vacker nästan genomskinlig bild blir synlig. Nästan som en spegling från en varm djungel strömmar därifrån. Jag sätter min hand i den ljusa solskuggan och ser bilderna tillsammans. Just precis då flyger en fågel in där, som ett snabbt svar, som en snabb skön rörelse. Det är där ur vi lever.

Det var skönt att få veta av flera att vinsterna i vårt land har stigit stort. Och att reallönerna har sänkts ännu större. Under 31 år har det hänt. Allt detta för de viktiga investeringarna och arbetstillfällenas skull. Och vad ska vi göra? En balans av stora mått behöver skapas. Inget land kan fördela sina inkomster för smått. Inte vårt land kan göra annat just nu, än att omfördela. Vinster och löner är nära beroende av varandra. En ökning av jämlikheten mellan det fina kapitalet och de några och många som skapar det är av en ojämförlig vikt. Balansen min vän. Balansen där emellan är nödvändig. Jag vill se nya strukturer.

Jag hörde en sann känsla, att följa sitt innersta väsen. Även om den är obekväm. Även om den går för eller emot Dig själv. Jag hörde en nära sång om bron som kan gå över mörka vatten, om bron som kan ena det som tycks stort vara oenigt. Visst är det orden och sången som kan ge storhet i vår värld, som vill utvecklas och gro liksom en blomlök. Vi har en sann känsla att följa!

Det är fint att få förstå andra perspektiv. Och fint att förstå dem som har samma. Perspektiven är viktiga. Ur vems perspektiv ser Du och lever i? Kanske ur Ditt eget? Det är skönt att veta, att det finns nya perspektiv som är lika bra. Kulturlunchen blev rolig och innehållsrik. Det var skönt att bara få sitta och lyssna och känna i ett samtal. Att inte behöva leda. Att känna och samtala om något som utvecklar sig. Tack för den första Kulturlunchen i år! Vi var fem. Välkommen på onsdag Du också. Så matade jag sedan en fågel vid vattnet. Den kom till mig när jag skulle sätta mig i bilen. Först samtalade vi nära. Sedan fick den bröd ur min hand. Precis när jag nästan var hemma, fick jag samtala länge med min finaste lillasyster. Vilken tillfredsställande dag! Och vilka tankar som lever i mig!

Vilken fantastisk bok! Tänk att en bok kan innehålla så mycket kunskap och medveten förståelse. Jag tror att det är det bästa skrivna jag har fått uppleva. Detta verk är skrivet öppet, fullt med beskrivningar som visar klart de viktigaste samhällsstrukturerna på 1740- 50-60-70-talen. Författaren har lyckats i sådan hög grad att finna orden till det nästan oförståbara – så att det kan förstås! Det är det fullständiga livet så nära realismens form som Per Anders Fogelström (f. 1917 d. 1998) skriver ned i Vävarnas barn 1981. Vävarnas barn är den bästa bok jag har fått hålla i min hand – en ljudbok där Helge Skoog läser så tydligt och nära. Tänk att kunna skapa en sådan bok där pusslet av viktiga strukturer och varje människa går ihop! Tänk att fullkomligt skapa en sådan nära sann helhet, att få förstås av oss alla som vill. En eloge till Dig Per Anders Fogelström! Den största eloge jag har!

Det var en härlig god lunch på Hotell Svea. Tack! Vi hörde och förstod varandra. Jag gav stafettpinnen vidare: En med askskaft. Asken som är ljus, stark, vacker och historisk. Så kommer den också att gå vidare. Kulturlunchen i Simrishamn. Välkommen Du också, om Du finner det gott och väl. Snön har försvunnit av allt detta varma väder, som nu kommit över oss här. När jag for hem låg gärdena fulla som små sjöar. Och mina tankar var lika fyllda som dem. I natt kommer det att blåsa, det är jag säker på!