En sådan strand mitt på dagen. Den var vacker som en dag. Vacker som något heligt. Vacker, väntande och stark. Det blåa gröna havet vällde in som dånande famntag. Stranden var där med halv sand och halv snö. Och mitt på stranden två människor som möttes. Himlen drev och löste upp sig i en lätthet. Och havet svarade med drivande mening, som en skrivande text genom vattnet. En sådan strand finns alltid. Den som upplevt den kommer aldrig dö. Den som upplevt den kommer alltid leva. På en sådan strand.