Det Vackraste Livet

Det lackar till Advent. Det står fem ljusgula moln under träden här. Ett jättestort vackert. Novembersolen lyser in. Och ändå finns blommor ute. Fåglarna har sina bestyr. Och jag skriver. Ännu har ingen vit snö kommit.

Vad är vackrare än solen som lyser som en smältdegel här? Genom starka ljusa skyar som färgar de bruna träden gröna genom flammorna som omger dem. Och igen när jag går och ser – ser jag flammande gröna stammar, färgsatta av den starka novembersolen själv som kom till slut. Här har jag också fått så fantastiska röda amaryllisar utslagna med knoppar ändå kvar som kommer. Tack för denna sköna dag! Lycka till Du mitt fina barn i London! Ge allt till musiken, precis som solen. Då kommer Du att lyckas!

Höstvinden har börjat vina här. Med den kommer framtiden. Framtidens vind som vi kan välja. Framtidens vind som vi saknat börjar över alla gränser. Vinden drar igenom nästan tomma kronor där bara några blad ännu sitter. Vinden tar upp de ädla bladen och svingar sig förbi tankarna. Den inspirerar att skriva mer att känna och tänka mer. Liksom en början ut. Vindlar emellan idag och i morgon, som en vacker hjort med ädla horn.

Att sms:a en tidig morgon med sitt stora barn, är det vackraste livet. När Du har varit uppe sedan kl 05.00 och sitter skrivandes – så kommer det ett sms. Läsa – så sända tillbaka flera gånger. Vilken fantastisk teknik det finns som vi får närvara i när andra sover. Det är som om jorden lyfter varje gång.

Jag har varit med om en fin lunch. Det var ett fyrtiotal medlemmar som kom. Jag behövde bara åka en liten bit upp på höjden här. Till Tomelilla Rotaryklubb som bildades i December 1953. Tack Lars-G för inbjudan! En god måltid, och ett gott föredrag fick vi av vd Jonas Haak för Kristianstad Österlen Airport. Många intressanta samtal och tankar gav det mig!

Igår vågade jag något. Att våga är fint och stort. Att våga är härligt. Att våga öppna sig till något nytt i livet är det livet vill. Där var så många ljus och många målningar runt ikring. Musiken flödade som i en rotunda. Jag samtalade med någon som hade blå pärlor innefattande som vid 1600-talet. Allt var så fint och roligt!

Solen skiner äntligen ned här, efter nästan fjorton dagar. Det flyger 8, 9 fåglar runt och hoppar runt på min balkong. De sätter sig på blommornas krukor och på kanterna av balkongen. Ett enormt fågelkvitter hörs i hela lunden här. Lönnens näsor snurrar runt som propellrar och landar på mitt utegolv. Full aktivitet råder efter regnets stiltje. Jag ska skriva färdigt. Och sedan hälla ut allt vatten som finns i mina krukor.

Jag har skördat idag, min allra första egna odlade ekologiska potatis. Två mycket stora. De flesta var mellanstora och några pyttesmå. Långt ned i jorden har de vuxit. De smakade underbart ljuvligt, min första eget odlade potatis. Mild, tillbakadragen och kraftfull. Så gott!