Det Vackraste Livet

Det vackraste livet var igår, då jag vaknade från det vackraste livet i förrgår. Då var himlen klart blå, och rabatterna stod i full blom. Röda och vita var de, som en hälsning från det oskuldsfulla och det djupt kärleksfulla. Vad finns väl mer att längta till? Mer till en lilja som jag fått, som växer stolt utanför i sin kruka – Och till mina närmaste! Kanske till en gammeldags ros, som kommer att strö sina knoppar över oss – nära oss. Så är det idag, när regnet droppar så starkt inför mig. Ja, det öser ned här!

Det är våren här med dess blanka ljuva helhet. Alla träden dansar ut. Och jag ger dem min stolthet. Jag tänker på de mina, som nu bär fram allt det där, med stora steg. Vilket blad och vilka träd kommer nära mig? Kanske det mycket höga, björken här utanför, kanske det ännu högre rakt framför mig, med så raka kastanjeblommor, som nu står helt stilla, eller nu som igen välver sig. Jag vill vara hos Er, mina kära. Mina käraste. Jag vill vara här, i bland syrener och kastanjeblom, och björkträd som jag vakar över. Stilla står vattnet också vakande! Som en stilla flod rinner det över mina händer. Och jag har tagit in syrener: Lila med lila blom, i tre vaser och i ett ljust fat.

Att kunna coacha är det allra vackraste, att kunna ge respons så att den jag ger den till vill växa. Att se och kunna sätta in i sammanhang, för att Du har sammanhangens kunskap och nytänkandets längtan – Det är så ljuvligt – som om fiskarna simmar som de dansar. Tänk Dig en varelse som vill få Din coaching, som tar emot den som på berget Parnassos – som kan skapa sig en skön plattform på det vackra Parnassos. Är inte det vackert? Så känner jag det! Ute vajar de storslagna kastanjeblommorna nyutslagna, som i en styrka jag aldrig anat.

Min vackraste dag, är i den grönskande gryningen. Värmen och intention möts emellan varelser. Jag hör fåglar flyga och känner luft under mina vingar. Det är i mötet vi omformas ståtligt.

Tänk alla dessa knoppar som finns på björkträden, som finns på alla buskar, som finns på alla dessa underbara rosenträd. Tänk att de snart kommer att slå ut för Dig. Och dofta skönt. Så ljuvligt skönt. De står där så stilla i full aktivitet och närmar sig Din längtan. De kommer att välla fram snart nu. De kommer och kommer närmare Dig. De vill blossa och växa. De vill forma sig till den personlighet de är. De vill ge Dig allt som Du är i, och allt som Du vill vara i. Dessa nya personer i sin växtlighets absoluta grönska, som aldrig överger Dig. De kommer nu över allt Ditt förstånd. Och över allt, Din rika känsla. Vart skall de bära sin växt till Dig?

Det allra vackraste är att förstå någon annan varelse. Det kan vara Dig själv, det kan vara någon annan. Du behöver bara röra vid Dig, så händer något stort och så vackert. Att komma dit, där Du vill vara nära någon. Du hör den människans tal och Du berörs. Du vill tala. Och Du talar och lyssnar djupt. Det kan vara en utveckling som finns där, som finns djupt djupt inne i deras eller i Ditt eget liv. Det går så nära. Du hör vad den andra berättar och Du känner igen det. Det är så ljuvligt. Allting går att förstå. Allting går att förstå mer och mer med Din egen känsla, glöm inte det. Det går alltid att förstå mycket mer. Och det kommer att ge mig och Dig allt. Allting. Det är därför vi finns här mitt i den flödande sköna solen!

Det är sol och värme i min känsla. Jag tänder ett ljus som lyser klart nu. Att vara i en början är någonting riktigt stort. Att vara mitt i mitt liv, är som Du. Du skulle kunnat gjort så eller så, eller si eller si. Du kan undra och fråga Dig, hur är det möjligt att varje dag försvinner så fort? Och Du kan fråga Dig, vad vill jag nära? Ingenting kan jag tillägga och ingenting kan jag dra ifrån. Det är ändå detta, att få vara så nära.

Vintern kommer bara att vara i fem dagar, det är så vackert. Här är grenarna fyllda uppifrån av snöflingor som ständigt faller lekfullt och självklart ned. Som ett julkort från farmor, eller som en nyårshälsning från min fina goda vän i Kosta Boda. Och som en verklighet. Dörren ut går nästan inte öppna, för där ute ligger mer än decimeterhög snö. Så vackert det är att ha varmt här inne. Snön tätar den gamla prästgårdens väggar tätt tätt, så vinden måste vara utanför. Då är det varmt. Tack kära snö idag. Men kära Du, kom upp i morgon med Din tö.