Så skönt det är att få vara på Sankt Knuts Gille i Tumathorp. Så många vackra människor det är här. Flera hävde upp sin stämma och sade, vi måste nog vänta. Men till slut bestämde vi något annat. Alla, är så vackert olika. Alla är vi! Jag saknar många, som skulle ha kommit till oss. Och jag förstår hur allt detta stora och mycket gamla har gått till. Tiden är som min egen vackra stol: Den står där vickande lite grann, fram till nästa stora decennium. Många generationer var vi och så god mat vi fick. Det är så skönt att känna igen sig så nära, som det är vårt hem.