Jag såg två kråkor hoppa samtidigt i Örum i dag, från en landsvägskant ned till en vackert plöjd åker. De bredde ut sina vingar precis lagom för att låta vinden bära dem, nära, precis samtidigt. De såg på varandra och landade samtidigt. Vilken fantastisk syn just idag, den 8 mars på den viktigaste dagen. Där kvinnans situation visas fram, för att kvinnan och mannen en dag ska få mötas i förståelse, jämlikhet, likvärdighet och närhet, efter alla dessa tusen år på olika ställen och med olika uppskattning. Och för att kvinnan och kvinnan ska kunna förstå varandra trots tusen år av oförståelse. Och mannen och mannen. Det är sol, den 8 mars här: Jag hörde vågorna skölja in från havet till stranden vid Sandhammaren. Som om de sade: Jag hör Dig, jag känner Dig, jag är Er våg som förståår, förståååår, förståårrr. Därför sköljer jag in tillsammans med vindarna och solen. Vi lovar! Vi lovar! ropar de ljuvligt när jag går därifrån.