Det Vackraste Livet

Så fina människor jag fick möta vid Brandstads gamla prästgård idag: Det var Svea, Berit, Stig-Allan, Barbro och många fler. Solen snurrade runt emellan de vita borden och vita väggar. Bara de rödmålade korsvirket lugnade solens framfart ett litet grand. Färsingagillet dansade skönt för oss. Med sina gröna och gula dräkter virvlade de. Vi hade så roligt där vi satt! Som det bara stämde med allt. Dit kommer jag gärna tillbaka, i ur och i skur.

Det vackraste livet är att kunna vara i en egen auktoritet: Att kunna se sitt liv, lära känna det och stå för det. Se det vackraste hos Dig, så andra visas vägen till det som är Du. Skönt vad? Prova! Det är ljuvligt i en sådan vacker sommardag.

Så många smultronställen: Mina nära fina som var hemma. Och röda smultronställen som jag funnit i skogen. Smultronställen där jag fått höra och läsa viktiga ord, taget direkt ifrån någons äkta inre. Så smultronställen idag, i S:t Olof på S:t Olofsdagen. En sådan enkel vacker skål skapad av klibbal exakt i formen med bred kant av preussiskt blått. Av Kjell A Persson, Sösdala. Så vackra fingervantar av gräddgult yllegarn, skapade av Britt Carlsson, Höör. Sådana fina som min mor stickade till mig, men här med mönster från 1700-talet. Sköna härliga sockor stickade i mjukt ljuslila med ceriserosa ränder. Av Lilly Persson, Hörby. Och förstås grönsaker från Bästekille. Riktigt gott! Se också bilden nedan av ett underbart broderi.

Broderi av Pia Lundberg

foto Pia Lundberg, 2012

Dimmigt vekt varmt är det här ute medan jag städar och provar olika såser till mina fina som snart skall komma. Jag tvättar och sätter in blommor. Tar in alla intryck. Så skönt det är att finnas till! Svarta vinbären börjar mogna och mina vita och rosa rosor blommar med allt detta liv de har. Så många rosor har jag aldrig haft förut samtidigt. Vindarna är varma och sköna. Regnet, hänger inte väntande över. Det är fin fredag.

Det är den allra första vadardagen i sommar då jag vadar i vattnet längst med stranden i dyningarna vid Mälarhusen. Jag har bara fötter och bara ben där jag går i det mörkblåa nästan svarta vattnet som är svart av tång. 17 grader varmt är det. Min vita linneblus håller jag en stund högt över huvudet. Den fladdrar som flera vimplar precist vackert lagom i rymden. Jag har nyss varit i en rosenträdgård: Killahusets trädgård alldeles i närheten här. Vilka sammansatta tusentals dofter som jag kände. Och vilken god lemonad jag fick med mig hem: Virginia’s, Very Riveting Rose från Glaesbolaget som nyss bildats. Den smakade som lemonad i Italien 1963. Gott och läskande i en lagom liten flaska. Så fara lugnt vidare hem via Sandhammaren och sedan få samtala med min fina äldsta om viktiga ting. Vilken härlig sommardag idag med detta och med de fina mail och samtal som jag fick!

Du har givit mig så mycket inspiration! Tack fina för dessa fantastiska dagar! Det regnar och droppar här fortfarande fast jag nu strukturerar om i bokhyllorna. Och ändrar nytt i mina texter. Jag känner att det går an nu. Och jag känner att mina ändringar växer till precis det jag vill. Nu öser det ned här. Vilka regn det har kommit. Vilken tur att vi fick så fin sol i går! Tänk att det kan regna så mycket. Det bara öser ned. Nu är Du säkert hemma. Och jag har börjat arbeta redan. Fina Ingrid min härligaste lärare, tack för alla Dina berättelser!

Jag glömmer det aldrig den fantastiska färden med min fina lärare till det arboretum/trädsamling som hon hade valt ut här hos mig: Det är Föreningen Kiviks Esperöd Arboretet hos makarna och konstnärerna Bo Hultén och Rose-Marie Qvarfordt. Vilka uppenbarelser vi hade. Flera fantastiska magnoliaträd. Det första kanske planterades 1922 när grundaren Albert Wallis flyttade dit. Ett magnifikt magnoliaträd: Hybridmagnolia, nr T7 i deras specifika numreringar. Du måste stanna nära vid dem och förvirras en stund kanske tänka om till Din egen känsla. Då kan Du finna rätt stig. Så många olika sorters träd det finns här. Och en riktigt härlig, riktigt gammal ek från 15-1600-talet där de vackraste svarta myrorna bor. Sådan fin picknick vi hade före i den sköna solen, på den himmelsvida backen under flera timmar på Dag Hammarskjölds Backåkra. Jag kan nästan inte sova, då alla växter berättar fortfarande så mycket för mig. Hoppas att Du kan sova!

Nu har jag diskat mina glas så att de glänser till midsommaren. Några är från Trelleborg och är mer eller mindre handgjorda. Och jag har skrivit texter som möter andra texter, så fint! Det är sådana texter jag alltid vill skriva. Här blåser inte så mycket som igår. Solen värmer. 32 grader är det i solen. Min fina ros Comte de Chambord har öppnat litet på två av sina knoppar. En sådan solig dag!