Det Vackraste Livet

Det är skönt, att vi har en sådan bra regering och en sådan bra opposition. Den politiska strukturen i vårt land är riktigt bra. Det märktes i budgetdebatten i Riksdagen idag. Alla var pålästa och följde sin linje, var och en. Väl medvetna om hur arbetet utvecklats. Det var också fint och roligt att höra att de förra regeringspartierna saknade den tid som flytt. Och skönt och fint att höra de nya regeringspartierna, ta tillfället i akt att så snart som möjligt komma på rätt köl. Dessa politiska strukturer tjänar väl allas vår framtid. Och alla partierna verkar stå upp för egna värderingar. Det var skönt att känna och skönt att se!

Efter en text som jag skrivit tänker jag: En människa kan alltid förändras och finna sin ledning inom sig själv. Det är hon som preciserar sitt liv med dess fasta ståndpunkter. Alltid kan hon bygga nytt, tänka nytt, skapa nytt. Nytt på nytt. Utan att alls behöva fråga någon annan. Att skapa vibrerar som en telefonstolpe ljuder när 23 fåglar radar upp sig invid den nyss harvade åkern på 50-talet. Att skapa och skapa sitt liv är en fantastisk ordning. Det är som blommornas och växternas liv, där medvetandet går mer hand i hand.

Havet havet. Vad vore jag utan havet? Havet vid Sandhammaren var så vackert grågrönt, där de vällde in mot stranden från höger. Vita gäss åkte på de ljusgröna vågorna. Sanden blåste in på den släta ytan längst med strandkanten, som ett vitt mjöl. Att höra havet igen sorla så, det älskade mina öron. Vinden och sorlet och styrkan öppnar mig. Och jag kan känna ro! Tänk att havet ger så mycket. Ingenting kan ta dess plats.

Jag såg min första myra idag. Vimmelkantig vimlade den sig fram. Brunsvart, med stort vackert huvud. En del av kroppen lyste som en bärnsten. Nedanför en av björkarna var den nära den bubbliga jorden. Dåsig, alldeles nyvaken vinglade den sig ut och såg upp mot solen. Kanske att den har kommit upp tidigt. Kanske att den känner att det är tid nu? I våren.

Jag ser massor av bilder inom mig. När jag blundar stiger de upp. Jag ser djupt in i bilden, där är ljus längst bort. Jag ser bilder från kortsidan, de som för länge sedan målats från långsidan. Jag ser tyger av siden och tyger av vadmal. Jag ser människor komma och gå där växterna är översvallande. Linjerna ser jag är starka. De går från vänster till höger långt in. Människor som rör sina huvuden igenom århundraderna. Någon är skapad av trä och av marmor. Djuren verkar vara på kortsidan för att alls icke störa. De gröna träden som är fulla av blad böjer sig ned. Alla bilder återkommer men aldrig på samma sätt. När jag böjer mitt huvud ser jag dem igenom mig själv. Vilka bilder! Stora, orörda helt nya. Vad ska jag göra med dem i en vår som är nu? Det ska jag tänka på.

Någonting för Din själ kan komma oförhappandes och plötsligt. Det blir som en rak respons direkt till Din egen själ. Den kan komma från konstnären, författaren, filosofen, musikern och stanna andlöst klart. Idag kom den responsen till mig från grafikern Per-Olof Nilsson, konstnär i Löderup på Österlen, i ÖSKG:s konstrunda.

Starkt noggrant går formerna i jämnhöjd med den fantastiska innebörden. Formerna är unikt egna och ändå inspirerade av de klassiska. Du kan se rakt ned till 1700-talet och 1500-talet i de noggranna studierna, där perspektivet ofta byter riktning på grund av funktionen att bilden ska kunna analyseras och förstås nära.

Koncentrerat går både etsningar och måleri samman och sträcker sig så långt upp i verkligheten, som det går att nå. Och så ut! Det går så genialt lätt. Formen pluppar upp i verkligheten, som en exakt skepnad. Noggrannheten stänger aldrig. Den öppnar bara.

Se utställningen i konstnärens atelje i Löderup, Österlens konstrunda nr 116. Öppettider: 3-12 april, lördag söndag kl 10-18, vardagar kl 13-17.

En innerlig exakt form arbetad mycket noggrant, så att den kommer ut unikt.
Tack för dessa fina bilder! De kommer alltid att inspirera!

Bild: Nr 1: Stenbrottet.
Per-Olof Nilsson.
”Ur fjärilarnas liv
15 etsningar”.
foto A. S.

Bild: Nya rosa tulpaner.
foto: A. S.

Grattis Grattis fina! Nu, precis nu, fyller Du 40 år! Fantastiskt. Jag vill citera en av Dina dikter, den första strofen:

Ӂrsringar

Den första dagen är
som nära
men osynlig musik
som en rinnande
källåder i berget /…/”

Precis så är det och var det.
Följ bara källådern så kommer Du att komma dit Du vill!
Min fina.

Morgonregn som kommer och går. Skyarna lyfter molnen upp till horisonten. Det är en sällsynt dag, då träden öppnar sig. Ljuset lyser på knopparna som bara vill känna värmen.
Kanske att solen lockar dem att återigen känna den livgivande värmen. Och ge dem tid att utvecklas stort.