Jag ser massor av bilder inom mig. När jag blundar stiger de upp. Jag ser djupt in i bilden, där är ljus längst bort. Jag ser bilder från kortsidan, de som för länge sedan målats från långsidan. Jag ser tyger av siden och tyger av vadmal. Jag ser människor komma och gå där växterna är översvallande. Linjerna ser jag är starka. De går från vänster till höger långt in. Människor som rör sina huvuden igenom århundraderna. Någon är skapad av trä och av marmor. Djuren verkar vara på kortsidan för att alls icke störa. De gröna träden som är fulla av blad böjer sig ned. Alla bilder återkommer men aldrig på samma sätt. När jag böjer mitt huvud ser jag dem igenom mig själv. Vilka bilder! Stora, orörda helt nya. Vad ska jag göra med dem i en vår som är nu? Det ska jag tänka på.