Jag såg min första myra idag. Vimmelkantig vimlade den sig fram. Brunsvart, med stort vackert huvud. En del av kroppen lyste som en bärnsten. Nedanför en av björkarna var den nära den bubbliga jorden. Dåsig, alldeles nyvaken vinglade den sig ut och såg upp mot solen. Kanske att den har kommit upp tidigt. Kanske att den känner att det är tid nu? I våren.