Havet havet. Vad vore jag utan havet? Havet vid Sandhammaren var så vackert grågrönt, där de vällde in mot stranden från höger. Vita gäss åkte på de ljusgröna vågorna. Sanden blåste in på den släta ytan längst med strandkanten, som ett vitt mjöl. Att höra havet igen sorla så, det älskade mina öron. Vinden och sorlet och styrkan öppnar mig. Och jag kan känna ro! Tänk att havet ger så mycket. Ingenting kan ta dess plats.