Å februarihav på Samernas dag! Du ligger där sköljande genomskinligt mot den ljusgrålysande himlen. Stranden på Sandhammaren har spår av fötter och av vindarna så starkt att de har gröpt ur stranden till en helt ny. Långa vallar finns lika höga som jag. 15 meter från havet. Och längre bort är de nästan dubbelt så höga som jag. Min sandstrand där jag brukar vila om sommaren är helt borta. Som en strand i Frankrike känns den eller som stranden på 60-talet i Falsterbo känns den. Havet måste ha rytit många nätter igenom, när jag inte var där. Vita tunna snäckor finns många. Och sköna vandrare att samtala gott med. Tack för samtalet om stranden som förändrats, och om kulturens fortsättning. Denna Samernas nationaldag!