Det vackraste livet är när någon lyssnar till Dig i gryningen. Då Dina fingrar flätar samman era ord till en bedjan att försöka förstå. Där varje ord lägger sig och rullar ned mjukt från höga berg Du inte visste levde. Orden kasar glada ned som i en alldeles len och blank skidbacke där nysnön ligger yrande glädjefull över. Tystnaden emellan är som andhämtningen genom bladens lövverk. Den liksom sirlar allt till klara tankar som röda stiger upp i gryningen. Det vackraste är närhet till förståelse av varandra. Här flyger fåglarna.